Oftast känner jag en stram och ömmande känsla dagen efter ett löppass som ibland kunde vara så pass illa att det var svårt att gå ner och upp för trappor.
Nu när jag satsar på rehab och prehab seriöst fungerar det verkligen bra. Det gör ont ibland när man lastar på mycket vikt på benövningarna men min sjukgymnast på Bosön hävdar att man inte kommer någon vart om det inte gör lite ont.
Det är ju det som är den heliga graalen inom träningen - hur ont får det göra?
Lite, medel eller mycket?
Hur mycket är mycket?
Att ligga över sin komfortzon vid träning är ju nyckeln till resultat. Om man nu vill förbättra sig vill säga.
Då innebär ju det att ligga över sin smärttröskal också om man vill bli starkare och det är ju just det som allt handlar om - att bli starkare för att klara av en skada eller överhuduvtaget sin hårda träning.
Uppbyggnadsträning är ju ett sätt att träna kroppen för att orka träna...
Ligger man då under uppbyggnaden inom sin komfortzon och så att säga mystränar, vilket förmodligen 80% av alla gymbesökare gör, hur ska man du hålla ihop när man väl börjar köra hårt i form av intervall och ökad längd?
Ja, det går ju inte.
Måndagens träning:
Cykel 30 min zon2
Ben 1 2 x 10, 100 kg
Ben 1 2x5 160 kg
Ben 2 utfall smithmaskin 3x12 per ben 80 kg
Vader 3 x 12 90 kg
Raka marklyft 2 x 8 50
Gårdagens träning:
Löpning band Merrel trail glov 8 km 40 min
Ben 1 maskin 2x5 180 kg
Komplexfemman 3x4 40kg
Jag blev riktigt trött av träningen igår och låg definitivt utanför min komfortzon!
 |
| Så här trött blev jag. |
 |
| Trötta ben i behov av vila! |
Några som håller ihop väldigt bra och definitivt ligger över sin smärttröskel och utanför sin komfortzon är dom som kör längre mutisporttävlingar.
Då menar jag inte upp till ett dygn nonstop, vilket vem som helst med hyfsat tränad kropp klarar av, utan dom som kör uppemot en vecka nonstop med så lite som en timmes sömn per natt.
Sverige har ca 6 team som ligger i världstoppen inom Adventure racing som det heter när det hela börjar bli riktigt långt. Läs över ett dygn.
Just nu är fyra av dom i Tasmanien för VM i Adventure racing.
Banan är öppen i 9 dygn och vinnarna beräknas köra igenom på ca 5 dygn.
Det innebär full fart dygnet runt i en hel arbetsvecka!
För dom som vinner...Vilket rent fysiskt givetvis är helt otroligt.
Dom stackarna som inte är topplag kommer definitvit köra alla dagar för att hinna i mål.
Med full fart menas just full fart. En normal motionär skulle förmodligen hänga med i tempot en timme.
VM siten hittar du här där du även kommer att kunna följa lagen live när tävlingen startar 2 Nov. http://www.xpd.com.au/
Allt om Multisport och Adventure racing hittar du på http://www.multisport.se/ eller den tunga internationella siten http://www.sleepmonsters.com/
Barfotalöpningen för mig är ett sätt att kunna springa igen med mitt knäproblem. Mitt mål är att kunna köra multisporttävlingar igen och då helst lite längre uppemot 30 timmar sisådär.
Jag har märkt att det går väldigt mycket bättre än vad trott dessutom vilket är lite överaskande. Om det beror på just barfotatekniken som kalibrerar mitt steg och avlastar knäna eller den mängd av muskelträning som stärker knäna eller dom två i kombination vet jag inte men fort går det.
Problemet som nu uppstått är rent vetenskapligt: Om jag nu kan springa längre sträckor och till och med kunna köra ARtävlingar igen, ska jag då springa med minimalistiska skor? För barfota kan jag ju inte köra med tung ryggsäck eller ska jag köra dessa tävlingar till och med med mina gamla inlägg?
Riktigt svårt att fundera på! Jag kommer att testa med ryggsäck och min X-talon för att se vad som händer med vaderna i första hand sedan får man lägga ut en plan efter det.
Total energisvacka efter gårdagens träning resulterade i att jag knappt kom ifrån gymmet. Jag fick släpa mig ner till affären för att köpa energi!
 |
| Kostcirkeln är komplett. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar