Rapport kommer med bilder inom några dagar. Här ett smakprov
 |
| Dystra vildmän som spanar i fjärran. Jonas sippar på köpete |
Tjing.
fredag 30 december 2011
Nytt år, nya utmaningar
Roslagsleden trek special i mellandagarna avklarad på 11 timmar utan större skavanker. Jonas och Henke marscherade på starka som bergsgetter och Silvas Sprint stod för ledsynen de 3 sista timmarna.
Rapport kommer med bilder inom några dagar. Här ett smakprov
Tills dess - ha en riktigt skön start på 2012! Må detta år ge oss utmaningar i mängd.
Tjing.
Rapport kommer med bilder inom några dagar. Här ett smakprov
Tjing.
tisdag 20 december 2011
Träningsmängd
Hur avgör man om träningsmängden är "optimal"?
Riskan finns alltid när man kommer upp i timmar och intensitet att träningen inte fastnar i kroppen som man vill.
För mycket hård träning sliter och bryter ner kroppen.
För mycket men för lätt träning tar bara tid och kan leda till utråkning.
För lite men för hård skapar skador medans för lite för lätt ja, skapar inget positivt resultat.
Att balansera på överbelastningens bräckliga skare med precis tillräcklig tid för återhämtning är ju optimalt men svårare än man kan tro. Ingredienser som jobb, sömn och barn är minst lika krävande som träning i återhämtningens gryta.
Tidvis har jag legat över vad kroppen kan ta emot vilket resulterat i överträningssymptom. Det är varken speciellt roligt eller motiverande och kroppen går på högvarv samtidigt som uteffekten minskar.
Nu förtiden kör jag mer på humör och med en varranandagsteori som medger hård träning vid varje pass men sällan två dagar i rad. Det fungerar perfekt och jag tycker min utvecklingskurva nu är brantare än på länge.
En annan parameter i mitt tränande är glädjen. Glädjen i att träna olika discipliner och på olika sätt som regel har betytt mycket senaste året då pressen inte längre är så påtaglig och stressen av ett uteblivet pass inte är så stor.
Ett annorlunda pass är trekking. Förra veckan körde jag genrepet inför mellandagarnas långtrekkingpass på Roslagsleden.
Test av utrustning, kläder samt energi stod på schemat. Full fart och 30 km senare var jag "i mål" efter 4,5 timmar varav ca 1,5 timmars löpning. Underbart fint var det och ett annorlunda och roligt pass kunde infinna sig i träningsdagboken.
I mellandagarna kör vi sträckningen Danderyd till Dommarudden vilket är ca 6 mil. Fokus är att vara uppe efter ca 10 timmar vilket innebär rask marsch!
tjing.
Riskan finns alltid när man kommer upp i timmar och intensitet att träningen inte fastnar i kroppen som man vill.
För mycket hård träning sliter och bryter ner kroppen.
För mycket men för lätt träning tar bara tid och kan leda till utråkning.
För lite men för hård skapar skador medans för lite för lätt ja, skapar inget positivt resultat.
Att balansera på överbelastningens bräckliga skare med precis tillräcklig tid för återhämtning är ju optimalt men svårare än man kan tro. Ingredienser som jobb, sömn och barn är minst lika krävande som träning i återhämtningens gryta.
Tidvis har jag legat över vad kroppen kan ta emot vilket resulterat i överträningssymptom. Det är varken speciellt roligt eller motiverande och kroppen går på högvarv samtidigt som uteffekten minskar.
Nu förtiden kör jag mer på humör och med en varranandagsteori som medger hård träning vid varje pass men sällan två dagar i rad. Det fungerar perfekt och jag tycker min utvecklingskurva nu är brantare än på länge.
En annan parameter i mitt tränande är glädjen. Glädjen i att träna olika discipliner och på olika sätt som regel har betytt mycket senaste året då pressen inte längre är så påtaglig och stressen av ett uteblivet pass inte är så stor.
Ett annorlunda pass är trekking. Förra veckan körde jag genrepet inför mellandagarnas långtrekkingpass på Roslagsleden.
Test av utrustning, kläder samt energi stod på schemat. Full fart och 30 km senare var jag "i mål" efter 4,5 timmar varav ca 1,5 timmars löpning. Underbart fint var det och ett annorlunda och roligt pass kunde infinna sig i träningsdagboken.
I mellandagarna kör vi sträckningen Danderyd till Dommarudden vilket är ca 6 mil. Fokus är att vara uppe efter ca 10 timmar vilket innebär rask marsch!
 |
| Strax innan Karby gård finns en riktig trollskog! |
 |
| Vid väsjösjön. En kuperad del som är fin |
 |
| Ris i Basilikum! En festmåltid jag har ätit många gånger även på jobbet. |
tjing.
tisdag 13 december 2011
Planer 2012
"I will beat my ass today to beat yours tomorrow"
Smaka på den!
Jag känner att jag befinner mig lite i vakuum just nu när det gäller träningen. Det beror mycket på att jag inte riktigt har bestämt mig för vilka tävlingar eller vilket upplägg jag skall satsa på under nästa år.
Lidingöloppet är ju spikat men att börja satsa specifikt på det nu känns lite tidigt då jag gärna vill fortsätta cykla så mycket det går samt givetvis skidträna, om det kommer nån snö snart vill säga.
Jag har sneglat på några längre tävling där Stockholm Extreme (http://www.stockholmextreme.se/) ligger bra i tid och har ett bra upplägg.
Utöver dessa två skulle det vara kul att köra Åre givetvis (http://www.areextremechallenge.se/) samt någon eller några millopp barfota inför Lidingöloppet.
Cykelvasan vore kul då jag aldrig fått till det under dom gångerna jag kört. En väggning samt senast bihåleinflammation ger ju inte så bra möjligheter att få till en bra tid 3:30 är fortfarande målet.
Jag är fortfarande osäker på hur knät kommer att reagera på en ökad dos träning oavsett hur bra känslan är just nu med hjälp av minimalistisk- och barfotalöpning, Just nu ligger jag på ca 1,5 timmar per dag i snitt uppdelat på varrannandagstänk för bra återhämtning. En ökning med nån timme i snitt samt mer specifikt hårdare pass med mer fokus på intensitet samt intervall skulle innebära ett markant ökat slitage. Jag tror styrkan finns nu efter en väldigt bra period av styrke- och prehabträning i allafall.
Jag tycker i alla fall att planlöst tränande inte är så kul så inom kort måste jag bestämma mig inför 2012!
Man brukar säga att man behöver vara frisk för att vara sjuk - eller nåt liknande vilket syftar på att det tar sådan kraft och tid att fara runt i sjukvårdslabyrinten för att finna hjälp.
I mitt fall är jag lyckligt lottad att jag har tillgång till och får hjälp av mycket kompetenta personer när det gäller träning och skador. Jörgen Sandberg på Bosön har hjälpt mig väldigt mycket med mitt knä och är den som fixat in mig på operation hos dom bästa på väldigt smidigt sätt. Nu är Jörgen på Artrokliniken i Stockholm som måste anses som bland dom bästa på idrottsskador, kirurgi och rehab.
Jag var där för några dagar sedan med min lilla hälsmärta som jag så vetenskapligt beskrev i förra inlägget. Efter lite tryckande på foten och funderande kom Herr Sandberg fram till att det nog är en överansträngning av senfästet som bör bevakas men inte är så pass akut. Löpning bör avvaktas en tid dock till smärtan klingar av.
Lindning av foten hjälper till att hantera pronationen en aning på just höger fot som är mer påtaglig än på vänster.
Dagarna flyter på träningsmässigt och styrkan tilltar mycket bra. Idag cyklade jag ett långpass med ett par stopp såsom lunch, jobb mm och från tramptag nummer 1 kändes det som en pina. En sådan dag helt enkelt det blev 3 timmar i A1 fart men A3+ känsla! Urrk vad tungt. Orsaken kan vara krassligheter som far runt från kidsen eller trötthet sedan senaste passet på gymmet. Vem vet!
Härnäst väntar spinning i garaget påhejjad av http://www.thesufferfest.com/ och dess ondsinta videos sedan blir det provtrekking på Roslagsleden på Fredag om hälen känns bra.
Tjing.
Smaka på den!
Jag känner att jag befinner mig lite i vakuum just nu när det gäller träningen. Det beror mycket på att jag inte riktigt har bestämt mig för vilka tävlingar eller vilket upplägg jag skall satsa på under nästa år.
Lidingöloppet är ju spikat men att börja satsa specifikt på det nu känns lite tidigt då jag gärna vill fortsätta cykla så mycket det går samt givetvis skidträna, om det kommer nån snö snart vill säga.
Jag har sneglat på några längre tävling där Stockholm Extreme (http://www.stockholmextreme.se/) ligger bra i tid och har ett bra upplägg.
Utöver dessa två skulle det vara kul att köra Åre givetvis (http://www.areextremechallenge.se/) samt någon eller några millopp barfota inför Lidingöloppet.
Cykelvasan vore kul då jag aldrig fått till det under dom gångerna jag kört. En väggning samt senast bihåleinflammation ger ju inte så bra möjligheter att få till en bra tid 3:30 är fortfarande målet.
Jag är fortfarande osäker på hur knät kommer att reagera på en ökad dos träning oavsett hur bra känslan är just nu med hjälp av minimalistisk- och barfotalöpning, Just nu ligger jag på ca 1,5 timmar per dag i snitt uppdelat på varrannandagstänk för bra återhämtning. En ökning med nån timme i snitt samt mer specifikt hårdare pass med mer fokus på intensitet samt intervall skulle innebära ett markant ökat slitage. Jag tror styrkan finns nu efter en väldigt bra period av styrke- och prehabträning i allafall.
Jag tycker i alla fall att planlöst tränande inte är så kul så inom kort måste jag bestämma mig inför 2012!
Man brukar säga att man behöver vara frisk för att vara sjuk - eller nåt liknande vilket syftar på att det tar sådan kraft och tid att fara runt i sjukvårdslabyrinten för att finna hjälp.
I mitt fall är jag lyckligt lottad att jag har tillgång till och får hjälp av mycket kompetenta personer när det gäller träning och skador. Jörgen Sandberg på Bosön har hjälpt mig väldigt mycket med mitt knä och är den som fixat in mig på operation hos dom bästa på väldigt smidigt sätt. Nu är Jörgen på Artrokliniken i Stockholm som måste anses som bland dom bästa på idrottsskador, kirurgi och rehab.
Jag var där för några dagar sedan med min lilla hälsmärta som jag så vetenskapligt beskrev i förra inlägget. Efter lite tryckande på foten och funderande kom Herr Sandberg fram till att det nog är en överansträngning av senfästet som bör bevakas men inte är så pass akut. Löpning bör avvaktas en tid dock till smärtan klingar av.
Lindning av foten hjälper till att hantera pronationen en aning på just höger fot som är mer påtaglig än på vänster.
 |
| Dr Sandberg in action |
 |
| Sniff sniff... |
Härnäst väntar spinning i garaget påhejjad av http://www.thesufferfest.com/ och dess ondsinta videos sedan blir det provtrekking på Roslagsleden på Fredag om hälen känns bra.
torsdag 8 december 2011
Smolk i bägaren?
Jag tänkte precis leverera ett inlägg om hur min träning har klarat sig från upphåll i form av skador eller värre sjukdomar under en längre tid.
Men i samma veva man slappnar av och tror att utveklingskurvan ska skjuta genom taket knackar verkligheten på axeln.
I detta fall rör det sig om en molande smärta i hälen. En vanligt överansträngningsskada inom minimalistisk och barfotalöpning är hälsporre. Likt en skugga om natten hämtad från sagan om ringen filmerna gäckar denna åkomma sin offer under lång tid. I vissa fall kan den vara lika svår att få bukt med som löparknä. Detta vill jag ju inte ha! Huvvaligen!
Som bilden visar sitter dock smärt-epicentrum en betryggande bit ifrån just hälsporretrakten vilket efter min analys är väldigt bra.
Tror jag.
Efter en stunds akademiskt googlande samt samtal med mr "Rehab" Sandberg från Bosön, numera huserande på eminenta Artrokliniken i Stockholm troddes det att orsaken kan vara irriterade senstråk alternativt trassel med hälbensfästet.
I morgon Fredag åker jag till honom för en närmare undersökning. Jag misstänker att mitt knä även får en översyn.
Cykling bör funka tillsvidare så någon större inskränkning på träningen hoppas jag inte att detta innebär. Tråkigt är att i morgon Fredag skulle jag ha "provtrekkat" ett par mil på Roslagsleden inför ett kommande äventyr.
Återkommer med rapport!
Men i samma veva man slappnar av och tror att utveklingskurvan ska skjuta genom taket knackar verkligheten på axeln.
I detta fall rör det sig om en molande smärta i hälen. En vanligt överansträngningsskada inom minimalistisk och barfotalöpning är hälsporre. Likt en skugga om natten hämtad från sagan om ringen filmerna gäckar denna åkomma sin offer under lång tid. I vissa fall kan den vara lika svår att få bukt med som löparknä. Detta vill jag ju inte ha! Huvvaligen!
 |
| Smärt-epicentrum inringat... |
Som bilden visar sitter dock smärt-epicentrum en betryggande bit ifrån just hälsporretrakten vilket efter min analys är väldigt bra.
Tror jag.
Efter en stunds akademiskt googlande samt samtal med mr "Rehab" Sandberg från Bosön, numera huserande på eminenta Artrokliniken i Stockholm troddes det att orsaken kan vara irriterade senstråk alternativt trassel med hälbensfästet.
 |
| Som bilden visar fäster den en sena vid smärtområdet. |
I morgon Fredag åker jag till honom för en närmare undersökning. Jag misstänker att mitt knä även får en översyn.
Cykling bör funka tillsvidare så någon större inskränkning på träningen hoppas jag inte att detta innebär. Tråkigt är att i morgon Fredag skulle jag ha "provtrekkat" ett par mil på Roslagsleden inför ett kommande äventyr.
Återkommer med rapport!
tisdag 6 december 2011
Världens bästa träning och marknadsekonomins evolution
Du blir bra på det du tränar sägs det. Och det är nog sant.
Men hur gör man om man inte har tiden att träna långa fina distanspass eller 4-timmars MTButflykter eller hur gör man om man rent av är en glamorracer och tycker det finns annat att lägga sin tid på än att frysa sig igenom ett grispass i ett dystert November?
Jo - med förutsättning att man är hyfsat genomtränad och att det finns en kontunitet i ens träning som stärker de stora muskelgrupperna kan man med fördel exprimentera sig fram till ett passande upplägg.
Nedan är några tankar på kankse inte helt ovetenskaplig träning men trots allt ett lite mer "fritt" program:
- Styrketräning
Hurtiga hemmaprogram är säkert bra men funkar inte på mig. Just kanske för att dom är SÅ pass enkla att genomföra och endast tar en utlovad kvart så faller dom på sin enkelhet.
Dock är styrketräning grunden i min träning och ett pass tar alltifrån 30 min till över en timme. Oftast är det specifika muskelgrupper eller grenar som tränas förutom under Sept - Jan där även övningar som komplexfemman stärker upp hela kroppen och resettar allt.
Övningarna kan fokusera på uthållighet och syreupptag eller på explosivitet eller maxstyrka beroende på antal reps och dess vikt. Rörelseekonomin förbättras markant och uthålligheten förbättras i kombination med förkortat återhämtning.
- Intervaller
Som glamorracer måste jag erkänna att intervaller i sann mening kan ta emot att köra. Detta med anledning av att det är så otroligt tungt - vilket just är meningen förstås.
Det är alltför lätt att falla in i komfortsportande här och man måste verkligen gå in för alla enskilda invervaller för att kvaliteten ska vara omptimal.
Det finns en uppsjö av enkla eller komplicerade former men i mitt fall är det den beprövade 4x4 som gäller. Fyra stycken Fyraminuters helt enkelt. Med varierad återhämtning mellan intervallerna kan ett pass totalt sträcka sig upp till 40 minuter vilket är alldeles perfekt.
Denna form av intervall är erkänd som "kankse världens bästa träning"...Denna form kan givetvis appliceras på dina respektive grenar.
- Grenspecifikt
Att sitta på en riktig MTB i naturen är ju givetvis bäst om du vill bli duktig på just detta. Lika gäller för löpningen och paddling såklart.
Dock tror jag inte att längden är av överordnad betydelse här. Ett kvalitativt pass på cykeln som innehåller någon form av tanke, t ex teknik eller intervall eller backe behöver inte vara motsvarande tävlingslängd för att vara effektivt.
Segheten erhålls till hög grad genom de två övre formerna av träning. Att nöta in kroppen är nog mer uppgiften när det gäller grenspecifik träning.
Kort sammanfattning:
Kvalitat, intensitet, kontunitet och tanke tar en långt!
Nu är det December och snön lyser med sin frånvaro. I min träningsplanering är det ca 70% fokus på styrka samt 30% på längre intervaller. Från januari from till April blir det intervallbetonat med mer distanspass. Med distanspass menar jag inte flertimmers enligt utsvävningarna ovan utan mer återhämtnings- och innötningspass!
Då och då uppfinner mänskligheten saker som får en extra viktig funktion eller som hjälper till att underlätta våra liv på denna jord lite ytterligare.
Ofta är det marknadsekonomiska krafter som ligger bakom dessa unika och revolutionerande produkter som likt en hjälpande hand förenar och förenklar vår vardag.
Som förmodligen kan påskynda skapandet av en bättre värld med renare luft, fler och friskare djur, en sundare regnskog och ett trevligare klimat.
Jag pratar om en produkt i detta fall som förvisso framställs och saluförs genom den omdebatterade restaurangkedjan Gyldene Måsen som i vissas ögon är lucifers egna tillhåll.
Men trots detta faktum och dess omtvistade hemvist vill jag visa mitt fulla stöd för den utomordentligt lyckade Päronmilkshaken!
Hurra hurra hurra.
Och med detta skrivet i sten - vi hörs.
Men hur gör man om man inte har tiden att träna långa fina distanspass eller 4-timmars MTButflykter eller hur gör man om man rent av är en glamorracer och tycker det finns annat att lägga sin tid på än att frysa sig igenom ett grispass i ett dystert November?
Jo - med förutsättning att man är hyfsat genomtränad och att det finns en kontunitet i ens träning som stärker de stora muskelgrupperna kan man med fördel exprimentera sig fram till ett passande upplägg.
Nedan är några tankar på kankse inte helt ovetenskaplig träning men trots allt ett lite mer "fritt" program:
- Styrketräning
Hurtiga hemmaprogram är säkert bra men funkar inte på mig. Just kanske för att dom är SÅ pass enkla att genomföra och endast tar en utlovad kvart så faller dom på sin enkelhet.
Dock är styrketräning grunden i min träning och ett pass tar alltifrån 30 min till över en timme. Oftast är det specifika muskelgrupper eller grenar som tränas förutom under Sept - Jan där även övningar som komplexfemman stärker upp hela kroppen och resettar allt.
Övningarna kan fokusera på uthållighet och syreupptag eller på explosivitet eller maxstyrka beroende på antal reps och dess vikt. Rörelseekonomin förbättras markant och uthålligheten förbättras i kombination med förkortat återhämtning.
- Intervaller
Som glamorracer måste jag erkänna att intervaller i sann mening kan ta emot att köra. Detta med anledning av att det är så otroligt tungt - vilket just är meningen förstås.
Det är alltför lätt att falla in i komfortsportande här och man måste verkligen gå in för alla enskilda invervaller för att kvaliteten ska vara omptimal.
Det finns en uppsjö av enkla eller komplicerade former men i mitt fall är det den beprövade 4x4 som gäller. Fyra stycken Fyraminuters helt enkelt. Med varierad återhämtning mellan intervallerna kan ett pass totalt sträcka sig upp till 40 minuter vilket är alldeles perfekt.
Denna form av intervall är erkänd som "kankse världens bästa träning"...Denna form kan givetvis appliceras på dina respektive grenar.
- Grenspecifikt
Att sitta på en riktig MTB i naturen är ju givetvis bäst om du vill bli duktig på just detta. Lika gäller för löpningen och paddling såklart.
Dock tror jag inte att längden är av överordnad betydelse här. Ett kvalitativt pass på cykeln som innehåller någon form av tanke, t ex teknik eller intervall eller backe behöver inte vara motsvarande tävlingslängd för att vara effektivt.
Segheten erhålls till hög grad genom de två övre formerna av träning. Att nöta in kroppen är nog mer uppgiften när det gäller grenspecifik träning.
Kort sammanfattning:
Kvalitat, intensitet, kontunitet och tanke tar en långt!
Nu är det December och snön lyser med sin frånvaro. I min träningsplanering är det ca 70% fokus på styrka samt 30% på längre intervaller. Från januari from till April blir det intervallbetonat med mer distanspass. Med distanspass menar jag inte flertimmers enligt utsvävningarna ovan utan mer återhämtnings- och innötningspass!
 |
| Just 4 x 4 i Väsjöbacken |
Ofta är det marknadsekonomiska krafter som ligger bakom dessa unika och revolutionerande produkter som likt en hjälpande hand förenar och förenklar vår vardag.
Som förmodligen kan påskynda skapandet av en bättre värld med renare luft, fler och friskare djur, en sundare regnskog och ett trevligare klimat.
Jag pratar om en produkt i detta fall som förvisso framställs och saluförs genom den omdebatterade restaurangkedjan Gyldene Måsen som i vissas ögon är lucifers egna tillhåll.
Men trots detta faktum och dess omtvistade hemvist vill jag visa mitt fulla stöd för den utomordentligt lyckade Päronmilkshaken!
Hurra hurra hurra.
 |
| Och jesus sade - Päronsmak må leda de enkla varelserna rätt i sina dystra lefvernen. |
lördag 26 november 2011
Mikrofrakturering
Smaka på det ordet.
Den heliga graalen för idrottsskadade.
Moder Teresa för onda knän.
Hoppets svaga sken för en senior i smärtans mörker.
Plockgodis på en Onsdag.
Tre kakor till kaffet.
Ostsmörgås till frukost istället för musli.
Ja, ni förstår tyngden i ordet nu misstänker jag.
För ca ett år sedan opererades jag för andra gången i höger knä och benämningen på ingreppet var just Mikrofrakturering.
Tekniken uppfanns runt 1999 säkert i Danmark där allt verkar uppfinnas och är det enda sättet att försöka återskapa brosk vilket ju är fantastiskt vid just en broskskada som artros.
Små blödningar skapas vid broskskadan som resulterar i att stamceller rinner ut och återväxer brosket! Fantasktiskt är bara förnamnet.
Rehabtiden är väldigt lång och risken att skadan slås upp under den tiden är ochså väldigt stor vilket gör att ingreppet i sig för med sig lite tankehemläxa för att resultatet skall bli bra.
Lyckas operationen å andra sidan och rehabövningarna sitter som en smäck kan man tydligen återfå en stor del av sin "tidigare" rörelsefrihet och det utan smärtor. Hellre det än att tvingas operera in ett plastknä kan man lugnt tycka.
I mitt fall var inte broskkadan av typ 3 men väldigt nära vilket gjorde att mikrofraktureringen inte utfördes. Två år med bibehållen träningsmängd var domen innan förslitningen var total i knät och metoden förmodligen är på tapeten igen.
Det innebär att Oktober nästa är ligger jag under kniven igen för detta.
Strålande då Lidingöloppet ju går i September. Planerat och klart!
Barfotalöpningen för mig har gett två saker i första hand:
1. Jag kan springa trots knäskadan. Förvisso har jag ont och är stel dagen efter men inte alls i jämförelse med tidigare då jag var en hälspringare.
2. En grym nytändning på löpning.
Jag vet att sakta men säkert sliter jag ner det lilla brosk som finns kvar men det gör jag med lugnets vishet då jag hoppas att en mikrofrakturering kommer att lösa alla mina problem. Kankse naivt att tycka så men vad ska jag göra?
Ge upp löpningen helt? Nej - det skulle inte vara på tal.
Och om inte operationen lyckas ställer jag in knät längst in i garaget bland dom andra trasiga sportgrejjorna...
/Kör hårt!
Den heliga graalen för idrottsskadade.
Moder Teresa för onda knän.
Hoppets svaga sken för en senior i smärtans mörker.
Plockgodis på en Onsdag.
Tre kakor till kaffet.
Ostsmörgås till frukost istället för musli.
Ja, ni förstår tyngden i ordet nu misstänker jag.
För ca ett år sedan opererades jag för andra gången i höger knä och benämningen på ingreppet var just Mikrofrakturering.
Tekniken uppfanns runt 1999 säkert i Danmark där allt verkar uppfinnas och är det enda sättet att försöka återskapa brosk vilket ju är fantastiskt vid just en broskskada som artros.
Små blödningar skapas vid broskskadan som resulterar i att stamceller rinner ut och återväxer brosket! Fantasktiskt är bara förnamnet.
Rehabtiden är väldigt lång och risken att skadan slås upp under den tiden är ochså väldigt stor vilket gör att ingreppet i sig för med sig lite tankehemläxa för att resultatet skall bli bra.
Lyckas operationen å andra sidan och rehabövningarna sitter som en smäck kan man tydligen återfå en stor del av sin "tidigare" rörelsefrihet och det utan smärtor. Hellre det än att tvingas operera in ett plastknä kan man lugnt tycka.
I mitt fall var inte broskkadan av typ 3 men väldigt nära vilket gjorde att mikrofraktureringen inte utfördes. Två år med bibehållen träningsmängd var domen innan förslitningen var total i knät och metoden förmodligen är på tapeten igen.
Det innebär att Oktober nästa är ligger jag under kniven igen för detta.
Strålande då Lidingöloppet ju går i September. Planerat och klart!
Barfotalöpningen för mig har gett två saker i första hand:
1. Jag kan springa trots knäskadan. Förvisso har jag ont och är stel dagen efter men inte alls i jämförelse med tidigare då jag var en hälspringare.
2. En grym nytändning på löpning.
Jag vet att sakta men säkert sliter jag ner det lilla brosk som finns kvar men det gör jag med lugnets vishet då jag hoppas att en mikrofrakturering kommer att lösa alla mina problem. Kankse naivt att tycka så men vad ska jag göra?
Ge upp löpningen helt? Nej - det skulle inte vara på tal.
Och om inte operationen lyckas ställer jag in knät längst in i garaget bland dom andra trasiga sportgrejjorna...
/Kör hårt!
söndag 20 november 2011
Ljusterö minimalistic
Träningen går bra och jag tycker att kroppen tar emot passen riktigt bra nu. Spinning blandat med MTB och minimalistisk löpning är receptet.
Grundträningen har strykigt på foten senaste veckorna vilket inte är planen. Passen utomhus har tagit överhand lite på grund av det underbara vädret.
Veckan som kommer blir ett hopekok av basövningar på gym, spinning med Stockholm Multisport, långpass i minimalistisk stil samt ev också MTB i lite högre fart. På Lördag står det 13 km barfota i spåret på schemat.
Fokus är styrka och uthållighet även om fart kommer in mer nu.
Idag körde jag ett pass i badtofflorna på ljusterö med Jesse. 11 km asfalt, grusväg och avslutningsvis singletrack bort till "rävbacken" där vi skojade till det med 35 min fart för att skaka ur benen. Grymt skönt pass i en höstrustad skärgård. Den här tiden på året är faktiskt en favvis att vara i skärgården.
5 badtofflor av 6 möjliga!
Kameran var inte med idag så ni får hålla tillgodo med en bild på Johan Olsson som visade att vila på schemat kan ge oanade resultat.
Igår blev det två timmar krattning i A3...Tröskelpass som resulterade i en ond ländrygg, samt 60 MTB i A3+. Det var ett grymt skönt urblåsarpass med 3 st backrusningar och fokus på tyngre växlar och rundtramp.
Hej!
Grundträningen har strykigt på foten senaste veckorna vilket inte är planen. Passen utomhus har tagit överhand lite på grund av det underbara vädret.
Veckan som kommer blir ett hopekok av basövningar på gym, spinning med Stockholm Multisport, långpass i minimalistisk stil samt ev också MTB i lite högre fart. På Lördag står det 13 km barfota i spåret på schemat.
Fokus är styrka och uthållighet även om fart kommer in mer nu.
Idag körde jag ett pass i badtofflorna på ljusterö med Jesse. 11 km asfalt, grusväg och avslutningsvis singletrack bort till "rävbacken" där vi skojade till det med 35 min fart för att skaka ur benen. Grymt skönt pass i en höstrustad skärgård. Den här tiden på året är faktiskt en favvis att vara i skärgården.
5 badtofflor av 6 möjliga!
Kameran var inte med idag så ni får hålla tillgodo med en bild på Johan Olsson som visade att vila på schemat kan ge oanade resultat.
Igår blev det två timmar krattning i A3...Tröskelpass som resulterade i en ond ländrygg, samt 60 MTB i A3+. Det var ett grymt skönt urblåsarpass med 3 st backrusningar och fokus på tyngre växlar och rundtramp.
Hej!
måndag 14 november 2011
Skonyheter
AR VM i Tasmanien är till ända och livet är åter tillbaka till det normala!
Sverige gjorde en unik insats och intresset för denna sport kommer att explodera vilket är rikigt kul. En rolig artikel på den största multisport/AR siten i europa (?) botaniserar i anledningen varför alla fyra lag placerade sig så bra som 1, 2, 5 och 6 i ett VM.
Kul läsning: http://www.sleepmonsters.com/racereport.php?race_id=9320&article_id=7423&page_count=1&page_action=rep
Inte minst laddades jag själv av en gedigen träningsglöd som resulterat i ett antal riktigt bra träningspass!
Stockholm Rogaining hoppades av i sista sekund. Min teamkompis var krasslig och en dag på landet med familjen tog då snabbt plats som mer intressant än att tagga igång igen med annat lag.
Härlig korvgrillning på stranden bevisade att beslutet var rätt och jag är inte mer än människa när det lockas med såna trevliga aktiviteter!
Träningen den senaste veckan har bestått i löpning samt MTB och spinning. Nu tycker jag att cykelstyrkan börjar komma så smått men syreupptagningen haltar något. Snabbare träningspass och intervaller är nyckeln och fler sådana pass har lags in.
Jag känner dock att grundträningen fått stryka på foten en aning vilket inte är bra alls för knät då hela detta år ska ägnas åt just benstyrka för att avlasta knät.
Back to basic igen från och med nästa vecka.
Testet på på mina Inov8 Bare-x Light 150 kommer inom kort då jag inte hunnit testa klart, 10 - 15 km på band har det blivit med dessa och jag tycker det känns väldigt bra redan nu.
Mer inom kort.
Aquasocks och barfota har det istället blivit mer fokus på.
Givetvis hoppas jag att snön kommer snart...! Så jag kan börja åka skidor. Ojoj hur ska jag ha det?
Största svårigheten att springa barfota nu är att det är så himla kallt första kilometrarna vilket domnar bort fötterna och då känner man inte om det gör ont eller inte. Kanske bra det med tanke på grusunderlaget i detta fall. Efter ett par kilometer kommer känseln tillbaka på gott och ont!
Löpturen var tillsammans med min starka fru och trots att vi båda tränar mycket har vi sällan eller snarare aldrig tränat ihop! Kul var det i alla fall.
Passet började för min del av MTB sedan löpningen och sedan MTB hem. Totaltiden blev ca 2.5 timmar vilket var ganska perfekt.
I morgon vankas det MTB tillsammans med Fredrik Kessiakoff och Silva vilket blir grymt kul. Återkommer med rapport!
Skonyheter ja.
Runner World listar några av dom nyheter som dyker upp i butikerna 2012 här http://www.runnersworld.se/artiklar/skonyheter-for-2012.htm
Jag tycker att t ex AdiPure Adapt nedan ser riktigt intressant ut:
Och New Balance RC5000 med sina 90!! gram
Och Minimus trail
Och Zero Drop
Och Salomons S-lab Sense
Och....Ja, ni fattar. Nästan alla tillverkare kommer med minimalist/barfotaskor vilket är kul.
Hej!
Sverige gjorde en unik insats och intresset för denna sport kommer att explodera vilket är rikigt kul. En rolig artikel på den största multisport/AR siten i europa (?) botaniserar i anledningen varför alla fyra lag placerade sig så bra som 1, 2, 5 och 6 i ett VM.
Kul läsning: http://www.sleepmonsters.com/racereport.php?race_id=9320&article_id=7423&page_count=1&page_action=rep
Inte minst laddades jag själv av en gedigen träningsglöd som resulterat i ett antal riktigt bra träningspass!
Stockholm Rogaining hoppades av i sista sekund. Min teamkompis var krasslig och en dag på landet med familjen tog då snabbt plats som mer intressant än att tagga igång igen med annat lag.
Härlig korvgrillning på stranden bevisade att beslutet var rätt och jag är inte mer än människa när det lockas med såna trevliga aktiviteter!
Träningen den senaste veckan har bestått i löpning samt MTB och spinning. Nu tycker jag att cykelstyrkan börjar komma så smått men syreupptagningen haltar något. Snabbare träningspass och intervaller är nyckeln och fler sådana pass har lags in.
Jag känner dock att grundträningen fått stryka på foten en aning vilket inte är bra alls för knät då hela detta år ska ägnas åt just benstyrka för att avlasta knät.
Back to basic igen från och med nästa vecka.
Testet på på mina Inov8 Bare-x Light 150 kommer inom kort då jag inte hunnit testa klart, 10 - 15 km på band har det blivit med dessa och jag tycker det känns väldigt bra redan nu.
Mer inom kort.
Aquasocks och barfota har det istället blivit mer fokus på.
Aquasocken har jag sprungit ca 25 km med nu totalt från jag fick dom och jag tycker det fungerar riktigt bra. Långpass med dessa kommer att vara en aktivitet jag lägger in mer och mer nu under vintern.
Mina Trail gloves är fortfarande min favvodojjer och dessa har tillryggalagt ett antal mil i veckan. Jag tycker dessa är fantastiska på alla sätt och vis förutom den lilla irriterande egenskapen dom har att ta in småstenar och grus i luftningshålen vilket leder till skavsår i hålfoten.
Ren barfotalöpning lägger jag in mer från December då jag hoppas att snön inte kommer än. Körde drygt en mil i söndags på ganska stenig löpspår med viss sandbotten och grovt flis.
Givetvis hoppas jag att snön kommer snart...! Så jag kan börja åka skidor. Ojoj hur ska jag ha det?
Största svårigheten att springa barfota nu är att det är så himla kallt första kilometrarna vilket domnar bort fötterna och då känner man inte om det gör ont eller inte. Kanske bra det med tanke på grusunderlaget i detta fall. Efter ett par kilometer kommer känseln tillbaka på gott och ont!
Löpturen var tillsammans med min starka fru och trots att vi båda tränar mycket har vi sällan eller snarare aldrig tränat ihop! Kul var det i alla fall.
Passet började för min del av MTB sedan löpningen och sedan MTB hem. Totaltiden blev ca 2.5 timmar vilket var ganska perfekt.
I morgon vankas det MTB tillsammans med Fredrik Kessiakoff och Silva vilket blir grymt kul. Återkommer med rapport!
Skonyheter ja.
Runner World listar några av dom nyheter som dyker upp i butikerna 2012 här http://www.runnersworld.se/artiklar/skonyheter-for-2012.htm
Jag tycker att t ex AdiPure Adapt nedan ser riktigt intressant ut:
Och New Balance RC5000 med sina 90!! gram
Och Minimus trail
Och Zero Drop
Och Salomons S-lab Sense
Och....Ja, ni fattar. Nästan alla tillverkare kommer med minimalist/barfotaskor vilket är kul.
Hej!
måndag 7 november 2011
Lidingöloppet barfota
Japp, Rihanna blev ju snorig, 20 minuter efter annonserad starttid! Alla kids i globen chockades svårt.
Vi pappor, ca 4 i antal, tog det hela mer sansat.
Många grät öppet och det hela var en total katastrof. Alltså inte för papporna utan för kidsen.
För mig vankades istället internettande i form av att följa Adventure Racing VM online igen! Fantastiskt!
Idag vid lunch gick Thule i mål som vinnare tätt följt av Silva och ännu tätare följt av Seagate från Nya Zeeland!
Svenska lag etta och två i ett VM!
Otroligt vad starka dom är. 5.5 dygns tävlande är inget man leker bort.
Att det är första gången ett svenskt lag vinner den ädlaste av valörer gör ju det hela än större. Detta kommer som ringar på vattnet motivera ännu fler svenska multisportare att ta sig till nästa nivå - var så säker!
För egen del är nu min anmälan till Lidingöloppet reggad och klar. Barefootracer är min förening vilket även är målet med loppet 2012 - att springa barfota.
Det har gjorts förrut så det är ingen utomjordisk bedrift men antalt är vad jag vet väldigt få, till och med kan räknas på en hand, som genomfört loppet helt barfota.
Tidsmål är svårt att sätta upp i detta fall men runt 2:30 borde vara något slags riktlinje.
Träningen har legat lite nere pga halsont sedan Sturebaden, vilket förövrigt var kalas.
80 min stenhård massage resulterade i någon slags effekt som i sin tur resulterade i halsont.
Idag är den borta och nu ska jag ut på en MTB-tur för att mäta upp några löpvägar till jobbet. Naturliga intervaller lär det bli för att skrämma igång kroppen.
I morgon blir det löpintervaller med mina Merrell trail glovs och på Onsdag blir det 90 minuter spinning med Stockholm Multisport för att förbereda benen inför lördagens Stockholm Rogaining.
Om nu inte min hand sätter käppar i hjulet så att säga för det eventet då jag fortfarande har grymt ont efter Roslagsledskraschen förförra Lördagen.
Jag är inte alls nöjd med cykelformen men det finns inte tid till annat än att gnälla nu.
Hej!
Vi pappor, ca 4 i antal, tog det hela mer sansat.
Många grät öppet och det hela var en total katastrof. Alltså inte för papporna utan för kidsen.
För mig vankades istället internettande i form av att följa Adventure Racing VM online igen! Fantastiskt!
Idag vid lunch gick Thule i mål som vinnare tätt följt av Silva och ännu tätare följt av Seagate från Nya Zeeland!
 |
| Foto: Andreas Strand. Silvas Silver! |
 |
| Foto: Andreas Strand. Thule World Champions! |
Svenska lag etta och två i ett VM!
Otroligt vad starka dom är. 5.5 dygns tävlande är inget man leker bort.
Att det är första gången ett svenskt lag vinner den ädlaste av valörer gör ju det hela än större. Detta kommer som ringar på vattnet motivera ännu fler svenska multisportare att ta sig till nästa nivå - var så säker!
För egen del är nu min anmälan till Lidingöloppet reggad och klar. Barefootracer är min förening vilket även är målet med loppet 2012 - att springa barfota.
Det har gjorts förrut så det är ingen utomjordisk bedrift men antalt är vad jag vet väldigt få, till och med kan räknas på en hand, som genomfört loppet helt barfota.
Tidsmål är svårt att sätta upp i detta fall men runt 2:30 borde vara något slags riktlinje.
Träningen har legat lite nere pga halsont sedan Sturebaden, vilket förövrigt var kalas.
80 min stenhård massage resulterade i någon slags effekt som i sin tur resulterade i halsont.
Idag är den borta och nu ska jag ut på en MTB-tur för att mäta upp några löpvägar till jobbet. Naturliga intervaller lär det bli för att skrämma igång kroppen.
I morgon blir det löpintervaller med mina Merrell trail glovs och på Onsdag blir det 90 minuter spinning med Stockholm Multisport för att förbereda benen inför lördagens Stockholm Rogaining.
Om nu inte min hand sätter käppar i hjulet så att säga för det eventet då jag fortfarande har grymt ont efter Roslagsledskraschen förförra Lördagen.
Jag är inte alls nöjd med cykelformen men det finns inte tid till annat än att gnälla nu.
Hej!
onsdag 2 november 2011
Löpbandsintervall och Spa
I morgon är det spa-dag på Sturebadet. Fint folk ska ha det fint!
Vad kan då vara bättre än att köra tre dagar stenhård träning så att massören får arbete för sin lön!
Nej, inte mycket förmodligen.
Så i förrgår var det cykling på Roslagsleden i blött och lerigt väglag varvat med grisig cykling i motvind på asfaltsvägar.
Jag har tappat mycket av cykelstyrkan tyckte och Stockholm Rogaining nästnästa helg lär bli slitigt för min del.
I går körde jag 9km löpning med stegrande fart med Inov8 x-talon minimalist-skorna med syftet att ligga lite högre i fart men att försöka hålla ett bra steg och en ekonomisk fotisättning vilket fungerade bra.
Idag kördes ett grispass på gymmet med cykel i zone 3 20min samt löpintervaller på band 5 x 2 min stegrande med gåvila emellan.
Dessa kördes med dom nya Inov8 Bare-x light 150 dojjorna - kändes RIKTIGT grymma!
Vikten är otrolig, eller avsaknaden av densamma menar jag.
Sedan kördes maxvikter på tre benövningar genom 3x5 repsmodell.
Efter det kom jag knappt till omklädningsrummet! Fint kändes det i alla fall. Nu ser jag fram emot massage i morgon!
Vaderna känns bra och jag har kört med kompressionssockor på kvällarna vilket verkar fungera bra. Snorigheter far omkring hoss kids och fru.. vi får se vart dom fastnar härnäst. Förhoppningsvis inte hos mig.
En annan som är snorig är Rihanna som ställde in sin konsert i Malmö i förrgår på grund av influensa men spelade i Globen i går med hjälp av någon slags superpiller.
Vi skall i alla fall se henne ikväll vilket lär bli grymt om hon nu inte har däckat igen.
Hej!
Vad kan då vara bättre än att köra tre dagar stenhård träning så att massören får arbete för sin lön!
Nej, inte mycket förmodligen.
Så i förrgår var det cykling på Roslagsleden i blött och lerigt väglag varvat med grisig cykling i motvind på asfaltsvägar.
Jag har tappat mycket av cykelstyrkan tyckte och Stockholm Rogaining nästnästa helg lär bli slitigt för min del.
I går körde jag 9km löpning med stegrande fart med Inov8 x-talon minimalist-skorna med syftet att ligga lite högre i fart men att försöka hålla ett bra steg och en ekonomisk fotisättning vilket fungerade bra.
Idag kördes ett grispass på gymmet med cykel i zone 3 20min samt löpintervaller på band 5 x 2 min stegrande med gåvila emellan.
Dessa kördes med dom nya Inov8 Bare-x light 150 dojjorna - kändes RIKTIGT grymma!
Vikten är otrolig, eller avsaknaden av densamma menar jag.
Sedan kördes maxvikter på tre benövningar genom 3x5 repsmodell.
Efter det kom jag knappt till omklädningsrummet! Fint kändes det i alla fall. Nu ser jag fram emot massage i morgon!
Vaderna känns bra och jag har kört med kompressionssockor på kvällarna vilket verkar fungera bra. Snorigheter far omkring hoss kids och fru.. vi får se vart dom fastnar härnäst. Förhoppningsvis inte hos mig.
En annan som är snorig är Rihanna som ställde in sin konsert i Malmö i förrgår på grund av influensa men spelade i Globen i går med hjälp av någon slags superpiller.
 |
| Snorig eller? |
Vi skall i alla fall se henne ikväll vilket lär bli grymt om hon nu inte har däckat igen.
Hej!
måndag 31 oktober 2011
Inov8 Bare-x light 150 test
Är på ingång! Skorna ramlade in efter en tids väntan från UK och dom ser och känns onekligen verkligt intressanta ut!
Invigning i skarpt läga beräknas bli på Vintermarathon http://www.vintermarathon.se/ nästa helg om nu mitt knä efter gårdagens MTB crash på Roslagsledens mycket hala spångar är åter i form. Just nu ser det ut så här:
Värre är det då men handen som inte riktigt är funkis... Men den springer man ju inte med ändå. Om två vekor är det Stockholm Rogaining på MTB som jag skrivit om tidigare.
Hej!
 |
| I profil. |
 |
| Skönt mönster under! |
Invigning i skarpt läga beräknas bli på Vintermarathon http://www.vintermarathon.se/ nästa helg om nu mitt knä efter gårdagens MTB crash på Roslagsledens mycket hala spångar är åter i form. Just nu ser det ut så här:
 |
| Inte så farligt som det ser ut dock. Mest ett skönt skrubbsår och lite svullet. |
Värre är det då men handen som inte riktigt är funkis... Men den springer man ju inte med ändå. Om två vekor är det Stockholm Rogaining på MTB som jag skrivit om tidigare.
Hej!
torsdag 27 oktober 2011
Kan man köra adventure racing barfota?
Jag är mitt uppe i uppbyggnadsperioden vilket betyder många besök till gymmet och tung styrketräning. Inte jätteroligt men väldigt bra. Jag känner redan att knät svarar bra på träningen och att det fungerar allt bättre med mindre ont och knastrande.
Oftast känner jag en stram och ömmande känsla dagen efter ett löppass som ibland kunde vara så pass illa att det var svårt att gå ner och upp för trappor.
Nu när jag satsar på rehab och prehab seriöst fungerar det verkligen bra. Det gör ont ibland när man lastar på mycket vikt på benövningarna men min sjukgymnast på Bosön hävdar att man inte kommer någon vart om det inte gör lite ont.
Det är ju det som är den heliga graalen inom träningen - hur ont får det göra?
Lite, medel eller mycket?
Hur mycket är mycket?
Att ligga över sin komfortzon vid träning är ju nyckeln till resultat. Om man nu vill förbättra sig vill säga.
Då innebär ju det att ligga över sin smärttröskal också om man vill bli starkare och det är ju just det som allt handlar om - att bli starkare för att klara av en skada eller överhuduvtaget sin hårda träning.
Uppbyggnadsträning är ju ett sätt att träna kroppen för att orka träna...
Ligger man då under uppbyggnaden inom sin komfortzon och så att säga mystränar, vilket förmodligen 80% av alla gymbesökare gör, hur ska man du hålla ihop när man väl börjar köra hårt i form av intervall och ökad längd?
Ja, det går ju inte.
Måndagens träning:
Cykel 30 min zon2
Ben 1 2 x 10, 100 kg
Ben 1 2x5 160 kg
Ben 2 utfall smithmaskin 3x12 per ben 80 kg
Vader 3 x 12 90 kg
Raka marklyft 2 x 8 50
Gårdagens träning:
Löpning band Merrel trail glov 8 km 40 min
Ben 1 maskin 2x5 180 kg
Komplexfemman 3x4 40kg
Några som håller ihop väldigt bra och definitivt ligger över sin smärttröskel och utanför sin komfortzon är dom som kör längre mutisporttävlingar.
Då menar jag inte upp till ett dygn nonstop, vilket vem som helst med hyfsat tränad kropp klarar av, utan dom som kör uppemot en vecka nonstop med så lite som en timmes sömn per natt.
Sverige har ca 6 team som ligger i världstoppen inom Adventure racing som det heter när det hela börjar bli riktigt långt. Läs över ett dygn.
Just nu är fyra av dom i Tasmanien för VM i Adventure racing.
Banan är öppen i 9 dygn och vinnarna beräknas köra igenom på ca 5 dygn.
Det innebär full fart dygnet runt i en hel arbetsvecka!
För dom som vinner...Vilket rent fysiskt givetvis är helt otroligt.
Dom stackarna som inte är topplag kommer definitvit köra alla dagar för att hinna i mål.
Med full fart menas just full fart. En normal motionär skulle förmodligen hänga med i tempot en timme.
VM siten hittar du här där du även kommer att kunna följa lagen live när tävlingen startar 2 Nov. http://www.xpd.com.au/
Allt om Multisport och Adventure racing hittar du på http://www.multisport.se/ eller den tunga internationella siten http://www.sleepmonsters.com/
Barfotalöpningen för mig är ett sätt att kunna springa igen med mitt knäproblem. Mitt mål är att kunna köra multisporttävlingar igen och då helst lite längre uppemot 30 timmar sisådär.
Jag har märkt att det går väldigt mycket bättre än vad trott dessutom vilket är lite överaskande. Om det beror på just barfotatekniken som kalibrerar mitt steg och avlastar knäna eller den mängd av muskelträning som stärker knäna eller dom två i kombination vet jag inte men fort går det.
Problemet som nu uppstått är rent vetenskapligt: Om jag nu kan springa längre sträckor och till och med kunna köra ARtävlingar igen, ska jag då springa med minimalistiska skor? För barfota kan jag ju inte köra med tung ryggsäck eller ska jag köra dessa tävlingar till och med med mina gamla inlägg?
Riktigt svårt att fundera på! Jag kommer att testa med ryggsäck och min X-talon för att se vad som händer med vaderna i första hand sedan får man lägga ut en plan efter det.
Total energisvacka efter gårdagens träning resulterade i att jag knappt kom ifrån gymmet. Jag fick släpa mig ner till affären för att köpa energi!
Kör på!
Oftast känner jag en stram och ömmande känsla dagen efter ett löppass som ibland kunde vara så pass illa att det var svårt att gå ner och upp för trappor.
Nu när jag satsar på rehab och prehab seriöst fungerar det verkligen bra. Det gör ont ibland när man lastar på mycket vikt på benövningarna men min sjukgymnast på Bosön hävdar att man inte kommer någon vart om det inte gör lite ont.
Det är ju det som är den heliga graalen inom träningen - hur ont får det göra?
Lite, medel eller mycket?
Hur mycket är mycket?
Att ligga över sin komfortzon vid träning är ju nyckeln till resultat. Om man nu vill förbättra sig vill säga.
Då innebär ju det att ligga över sin smärttröskal också om man vill bli starkare och det är ju just det som allt handlar om - att bli starkare för att klara av en skada eller överhuduvtaget sin hårda träning.
Uppbyggnadsträning är ju ett sätt att träna kroppen för att orka träna...
Ligger man då under uppbyggnaden inom sin komfortzon och så att säga mystränar, vilket förmodligen 80% av alla gymbesökare gör, hur ska man du hålla ihop när man väl börjar köra hårt i form av intervall och ökad längd?
Ja, det går ju inte.
Måndagens träning:
Cykel 30 min zon2
Ben 1 2 x 10, 100 kg
Ben 1 2x5 160 kg
Ben 2 utfall smithmaskin 3x12 per ben 80 kg
Vader 3 x 12 90 kg
Raka marklyft 2 x 8 50
Gårdagens träning:
Löpning band Merrel trail glov 8 km 40 min
Ben 1 maskin 2x5 180 kg
Komplexfemman 3x4 40kg
Jag blev riktigt trött av träningen igår och låg definitivt utanför min komfortzon!
 |
| Så här trött blev jag. |
 |
| Trötta ben i behov av vila! |
Några som håller ihop väldigt bra och definitivt ligger över sin smärttröskel och utanför sin komfortzon är dom som kör längre mutisporttävlingar.
Då menar jag inte upp till ett dygn nonstop, vilket vem som helst med hyfsat tränad kropp klarar av, utan dom som kör uppemot en vecka nonstop med så lite som en timmes sömn per natt.
Sverige har ca 6 team som ligger i världstoppen inom Adventure racing som det heter när det hela börjar bli riktigt långt. Läs över ett dygn.
Just nu är fyra av dom i Tasmanien för VM i Adventure racing.
Banan är öppen i 9 dygn och vinnarna beräknas köra igenom på ca 5 dygn.
Det innebär full fart dygnet runt i en hel arbetsvecka!
För dom som vinner...Vilket rent fysiskt givetvis är helt otroligt.
Dom stackarna som inte är topplag kommer definitvit köra alla dagar för att hinna i mål.
Med full fart menas just full fart. En normal motionär skulle förmodligen hänga med i tempot en timme.
VM siten hittar du här där du även kommer att kunna följa lagen live när tävlingen startar 2 Nov. http://www.xpd.com.au/
Allt om Multisport och Adventure racing hittar du på http://www.multisport.se/ eller den tunga internationella siten http://www.sleepmonsters.com/
Barfotalöpningen för mig är ett sätt att kunna springa igen med mitt knäproblem. Mitt mål är att kunna köra multisporttävlingar igen och då helst lite längre uppemot 30 timmar sisådär.
Jag har märkt att det går väldigt mycket bättre än vad trott dessutom vilket är lite överaskande. Om det beror på just barfotatekniken som kalibrerar mitt steg och avlastar knäna eller den mängd av muskelträning som stärker knäna eller dom två i kombination vet jag inte men fort går det.
Problemet som nu uppstått är rent vetenskapligt: Om jag nu kan springa längre sträckor och till och med kunna köra ARtävlingar igen, ska jag då springa med minimalistiska skor? För barfota kan jag ju inte köra med tung ryggsäck eller ska jag köra dessa tävlingar till och med med mina gamla inlägg?
Riktigt svårt att fundera på! Jag kommer att testa med ryggsäck och min X-talon för att se vad som händer med vaderna i första hand sedan får man lägga ut en plan efter det.
Total energisvacka efter gårdagens träning resulterade i att jag knappt kom ifrån gymmet. Jag fick släpa mig ner till affären för att köpa energi!
 |
| Kostcirkeln är komplett. |
söndag 23 oktober 2011
Rättning! Inov8 X-Talon 190 ska det vara.
Bloggens tyska läsare protesterade högljutt att sko nummer 12 i gårdagens presentation är inget annat än en Inov8 X-Talon 190. Att det står något annat är inget mindre än ren skandal.
Så, nu är det sagt.
Så, nu är det sagt.
lördag 22 oktober 2011
Positiva synergier
Att ha tre ungar är bra på många sätt. Att alla går på samma dagis samtidigt är smidigt och en klar synergi.
Om man vill attrahera snuva till exempel.
Ju fler kontaktytor man kan ha med en streptokock desto säkrare kan man vara att den fastnar rätt och riktigt.
Dock har åren stärkt oss bra vilket innbär att man aldrig blir sådär riktigt sjuk som man kunde bli tidigare.
I stället är man lite småsnorig.
Så har det varit senaste veckan.
Det tråkiga med småsnorighet är att man fortfarande kör på som vanligt med träningen, i teorin i alla fall, men kan inte ge järnet på passen för att man vet att det inte är bra eller känns bra.
Vissa luckor blir det också i träningsplaneringen givetvis dom dagarna man är lite FÖR hängig för att träna vilket skapar en frustration som inte är kul.
Lördagens Solsidan runt http://www.solsidanrunt.se/ bliv inte av på grund av krasslighet men i efterhand kanske jag skulle ha kunnat springa då distansen bara var 5 km och krassligheten inte var så pass distinkt.
Vädrat dom fick på premiärloppet var ju strålande!
Den 5:e November går http://www.vintermarathon.se/ på djurgården och jag tror att det blir springa av där. Distansen är längre men bör inte vara något problem nu.
Dagarna rullar på i alla fall och man kan göra mycket annat istället för att däppa över ett par missade pass!
Som att städa igenom sitt skosskåp tillexempel.
Minimalistiska skor trängs med stadiga multisportdon gjorda för timmar av trekking med tung utrustning.
Presentation uppifrån till vänster:
1 - Asics asfaltssmiskare. Har jag kört många långpass i utan och med rygga.
2 - Mizuno. köpte jag för en marathonsatsning som inteblev av. Dessa skor blev löpbanddojjorna no 1.
3 - Salomon 3D GTX 4L GTR 3 G2 G, eller nåt i den stilen. Har funkat som trekkingdojjor med tyngre packning inför ARtävlingar.
4 - Asics Gt2160. Funkat som mängdsko men den har fått gå mycket i terräng där den passar bra tycker jag
5 - Puma trialfox! Kultdosa med extremt bra passform för mina spetsiga fötter. Har gått obanat och gegga
6 - Ascics DS trainer. Körde jag en hel del med men gillar inte den sladdriga sulan!
7 - Quechua. Fransk entrysko från Decathlon fokuserad på trekking och långa tuffa sträckor med vassa stenar.
8 - Icebug. Dessa är mängdsko för vinterlöpning och rehab
9 - Icebug. Lite racigare och snabbare för snabbare pass och innehar mer löpglädje - grymt sköna.
10 - Salomon speedcross 2. Dessa har jag kört flest multisporttävlingar i. Jag gillar dom skarpt och dessa finns nu i en förbättrad version som heter fellcross vilka verkar vara ännu bättre med lägre sula bl a. På inköpslistan!
11 - Salomon XT wings. Trekking/långa löpningar och flerdygnssko
12 - Inov8 Bare grip. Minimalistisk sko med grymt grepp för svår terräng
13 - Inov8 Mudclaw. För RIKTIGT tuff terräng
14 - Merrell trailglov. Dom dojjorna jag kör absolut mest med nu.
15 - Ja, se nedan.
Snöskorna ner till höger är specialgjorda av ett företag i Italien som heter Ferrino http://www.ferrino.it/en/homepage som jag har haft att göra med tidigare.
Lättare, starkare, snabbare är måttot för dessa och dom kommer att få pryda mina tassar när snön har kommit till Sollentuna!
Det finns faktiskt inget härligare än löpning på natten i skogen med pannlampa på vintern. Så är det bara!
Barfotamässigt i vinter blir det Merrels, Inov8 bare-x samt bare-gripp, aquasocks som jag nu beställt och helt barfota innan snön kommit.
Dagens lunch spenderades förövrigt på IKEA med köttbullar, en massa ungar samt kaos i vanlig ordning. Vi tänkte att en Lördag innan löning bör det vara lite lugnare men det var fel. Igen.
Det kanske ser lugnt ut men det är bara för att det är en stillbild du tittar på.
Jaja, i morgon Söndag blir det gym med med benen i centrum.
Hej!
Om man vill attrahera snuva till exempel.
Ju fler kontaktytor man kan ha med en streptokock desto säkrare kan man vara att den fastnar rätt och riktigt.
Dock har åren stärkt oss bra vilket innbär att man aldrig blir sådär riktigt sjuk som man kunde bli tidigare.
I stället är man lite småsnorig.
Så har det varit senaste veckan.
Det tråkiga med småsnorighet är att man fortfarande kör på som vanligt med träningen, i teorin i alla fall, men kan inte ge järnet på passen för att man vet att det inte är bra eller känns bra.
Vissa luckor blir det också i träningsplaneringen givetvis dom dagarna man är lite FÖR hängig för att träna vilket skapar en frustration som inte är kul.
Lördagens Solsidan runt http://www.solsidanrunt.se/ bliv inte av på grund av krasslighet men i efterhand kanske jag skulle ha kunnat springa då distansen bara var 5 km och krassligheten inte var så pass distinkt.
Vädrat dom fick på premiärloppet var ju strålande!
Den 5:e November går http://www.vintermarathon.se/ på djurgården och jag tror att det blir springa av där. Distansen är längre men bör inte vara något problem nu.
Dagarna rullar på i alla fall och man kan göra mycket annat istället för att däppa över ett par missade pass!
Som att städa igenom sitt skosskåp tillexempel.
Minimalistiska skor trängs med stadiga multisportdon gjorda för timmar av trekking med tung utrustning.
Presentation uppifrån till vänster:
1 - Asics asfaltssmiskare. Har jag kört många långpass i utan och med rygga.
2 - Mizuno. köpte jag för en marathonsatsning som inteblev av. Dessa skor blev löpbanddojjorna no 1.
3 - Salomon 3D GTX 4L GTR 3 G2 G, eller nåt i den stilen. Har funkat som trekkingdojjor med tyngre packning inför ARtävlingar.
4 - Asics Gt2160. Funkat som mängdsko men den har fått gå mycket i terräng där den passar bra tycker jag
5 - Puma trialfox! Kultdosa med extremt bra passform för mina spetsiga fötter. Har gått obanat och gegga
6 - Ascics DS trainer. Körde jag en hel del med men gillar inte den sladdriga sulan!
7 - Quechua. Fransk entrysko från Decathlon fokuserad på trekking och långa tuffa sträckor med vassa stenar.
8 - Icebug. Dessa är mängdsko för vinterlöpning och rehab
9 - Icebug. Lite racigare och snabbare för snabbare pass och innehar mer löpglädje - grymt sköna.
10 - Salomon speedcross 2. Dessa har jag kört flest multisporttävlingar i. Jag gillar dom skarpt och dessa finns nu i en förbättrad version som heter fellcross vilka verkar vara ännu bättre med lägre sula bl a. På inköpslistan!
11 - Salomon XT wings. Trekking/långa löpningar och flerdygnssko
12 - Inov8 Bare grip. Minimalistisk sko med grymt grepp för svår terräng
13 - Inov8 Mudclaw. För RIKTIGT tuff terräng
14 - Merrell trailglov. Dom dojjorna jag kör absolut mest med nu.
15 - Ja, se nedan.
Snöskorna ner till höger är specialgjorda av ett företag i Italien som heter Ferrino http://www.ferrino.it/en/homepage som jag har haft att göra med tidigare.
Lättare, starkare, snabbare är måttot för dessa och dom kommer att få pryda mina tassar när snön har kommit till Sollentuna!
Det finns faktiskt inget härligare än löpning på natten i skogen med pannlampa på vintern. Så är det bara!
Barfotamässigt i vinter blir det Merrels, Inov8 bare-x samt bare-gripp, aquasocks som jag nu beställt och helt barfota innan snön kommit.
Dagens lunch spenderades förövrigt på IKEA med köttbullar, en massa ungar samt kaos i vanlig ordning. Vi tänkte att en Lördag innan löning bör det vara lite lugnare men det var fel. Igen.
Det kanske ser lugnt ut men det är bara för att det är en stillbild du tittar på.
Jaja, i morgon Söndag blir det gym med med benen i centrum.
Hej!
tisdag 18 oktober 2011
På tal om tävlingar
Det vore kul om fler barfotagettogethers anordnades i Sverige och att fler arrangörer la in barfotaklasser i sin lopp.
Det skulle nog trigga många fler att testa och det skulle i sin tur få fler att finna sanningen i löpningen.
Det lät lite väl nördigt.
Jag menar att väldigt många fler skulle finna ett sätt att fortsätta utveckla sin löpning utan att uppleva problem och skador.
När man väl fastnar i skadeträsket är botten i brunnen väldigt långt ner. Man börjar experimentera med fler skor, skor för väldigt snävt användande och flera skor för samma underlag.
Ett par skor till asfalt och ett par till trail och ett par skor till race och ett par skor för löpband och ett par skor för is och snö!
När antalet skor inte resulterar i skadefri löpning vänder man sig branschens spåkvinnor, experterna på sulor.
Dessa personer tar bra betalt för att mer eller mindre totalt förstöra skons ursprungliga ytterst vetenskapliga design som skotillverkarna lagt ner triljoner på att uppfinna, med en enkel sula eller ortopediskt inlägg, vilket namnet är när det kostar som mest.
Jag hade mängder med inlägg mot slutet.
Ett par för Adventure Racing och ett par för multisport på mjukt underlag och ett par för trailrunning UTAN ryggsäck och ett par för med.
Trots detta fick jag ont i knät!
Hur är det möjligt nu när pronationen formligen utrotats likt en våg av mördarsniglar?
Jo, pronationen är naturlig och ska inte förebyggas utan släppas fri.
Barfotalöpning för mig är flerbottnat.
En anledning är det ovan beskrivet - att kunna springa helt enkelt.
En annan är att KUNNA springa med "normala" skor vid behov!
Hör och häpna nu pratas det med kluvna tungor!
Nej, jag tror att barfotalöpning är ett sätt att rekalibrera sitt steg, bygga upp naturlig styrka och att bygga marginal även för löpning med mer dämpade skor.
Om jag skall köra en multisporttävling med ryggsäck där längden är flera mil under många timmar mellan växlingar till t ex cykel paddling tror jag inte att kroppen håller för framfotslöpning.
Detta "tror" jag och det kan vara fel men det får framtiden bevisa.
Ja hursomhelt - fler tävlingar var det ja. Det vore kul!
Och gettogethers - jag får väl, om ingen annan hinner före, föreslå på Funbeats barfotagrupp en vårträff i stockholm!
Träningsplanering fokus:
Oktober - styrka i ben samt core. Lugn löpning och hård MTB
November - styrka i ben och core. Långa intervaller löpning och MTB samt backe. Stakning och paddel
December - styrka i ben och core. Spänst. Intervall MTB och löpning. Back. stakning (skidor? i hope) paddel
Januari - Löpning och MTB fart och styrka. Skidor distans. Paddel
Februari - Löpning distans och fart. MTB fart och intervall. Skidor och Paddel
Mars - fart
April - tävlingsstart för säsong
Nu under hösten skall jag försöka köra riktigt duktigt när det gäller styrketräningen innan jag börjar med fart eller spänst för att försöka förbereda kroppen på hård träning.
Det är alltid enkelt att försumma denna uppbyggnadesträning och slinka över på roligare träning men stopp för det!
Om nu Wiggles vill skicka mina Inov8 Bare-x 150 snart så bjuder jag på ett tungt vetenskapligt test!
Ciao
Det skulle nog trigga många fler att testa och det skulle i sin tur få fler att finna sanningen i löpningen.
Det lät lite väl nördigt.
Jag menar att väldigt många fler skulle finna ett sätt att fortsätta utveckla sin löpning utan att uppleva problem och skador.
När man väl fastnar i skadeträsket är botten i brunnen väldigt långt ner. Man börjar experimentera med fler skor, skor för väldigt snävt användande och flera skor för samma underlag.
Ett par skor till asfalt och ett par till trail och ett par skor till race och ett par skor för löpband och ett par skor för is och snö!
När antalet skor inte resulterar i skadefri löpning vänder man sig branschens spåkvinnor, experterna på sulor.
Dessa personer tar bra betalt för att mer eller mindre totalt förstöra skons ursprungliga ytterst vetenskapliga design som skotillverkarna lagt ner triljoner på att uppfinna, med en enkel sula eller ortopediskt inlägg, vilket namnet är när det kostar som mest.
Jag hade mängder med inlägg mot slutet.
Ett par för Adventure Racing och ett par för multisport på mjukt underlag och ett par för trailrunning UTAN ryggsäck och ett par för med.
Trots detta fick jag ont i knät!
Hur är det möjligt nu när pronationen formligen utrotats likt en våg av mördarsniglar?
Jo, pronationen är naturlig och ska inte förebyggas utan släppas fri.
Barfotalöpning för mig är flerbottnat.
En anledning är det ovan beskrivet - att kunna springa helt enkelt.
En annan är att KUNNA springa med "normala" skor vid behov!
Hör och häpna nu pratas det med kluvna tungor!
Nej, jag tror att barfotalöpning är ett sätt att rekalibrera sitt steg, bygga upp naturlig styrka och att bygga marginal även för löpning med mer dämpade skor.
Om jag skall köra en multisporttävling med ryggsäck där längden är flera mil under många timmar mellan växlingar till t ex cykel paddling tror jag inte att kroppen håller för framfotslöpning.
Detta "tror" jag och det kan vara fel men det får framtiden bevisa.
Ja hursomhelt - fler tävlingar var det ja. Det vore kul!
Och gettogethers - jag får väl, om ingen annan hinner före, föreslå på Funbeats barfotagrupp en vårträff i stockholm!
Träningsplanering fokus:
Oktober - styrka i ben samt core. Lugn löpning och hård MTB
November - styrka i ben och core. Långa intervaller löpning och MTB samt backe. Stakning och paddel
December - styrka i ben och core. Spänst. Intervall MTB och löpning. Back. stakning (skidor? i hope) paddel
Januari - Löpning och MTB fart och styrka. Skidor distans. Paddel
Februari - Löpning distans och fart. MTB fart och intervall. Skidor och Paddel
Mars - fart
April - tävlingsstart för säsong
Nu under hösten skall jag försöka köra riktigt duktigt när det gäller styrketräningen innan jag börjar med fart eller spänst för att försöka förbereda kroppen på hård träning.
Det är alltid enkelt att försumma denna uppbyggnadesträning och slinka över på roligare träning men stopp för det!
Om nu Wiggles vill skicka mina Inov8 Bare-x 150 snart så bjuder jag på ett tungt vetenskapligt test!
Ciao
lördag 15 oktober 2011
Inov8 Evoskin - Test
Skeptisk!
Var jag när jag såg Inov8s nya extraskin i form av Evoskin. Så pass skeptisk att jag var tvungen att testa dom. Min ifrågasättande läggning baserade sig på att fotdonen är helt gutna i silikon. Detta material som finns i diverse applikationer alltifrån förstorande och förskönande till isolerande och tätande. Konsistensen i sig är rätt påtaglig som om den har ett grymt bra självförtroende liksom.
Var jag när jag såg Inov8s nya extraskin i form av Evoskin. Så pass skeptisk att jag var tvungen att testa dom. Min ifrågasättande läggning baserade sig på att fotdonen är helt gutna i silikon. Detta material som finns i diverse applikationer alltifrån förstorande och förskönande till isolerande och tätande. Konsistensen i sig är rätt påtaglig som om den har ett grymt bra självförtroende liksom.
 |
| Snyggve? Nej. |
Jag har alltid tyckt om Inov8 som varumärke kanske för att dom är ett litet företag med en tydlig vision och slår i underläge mot dom stora tillverkarna.
Deras produkter måste vara bättre än de stora drakarnas för att slå och känslan av att allt dom gör görs av rent glädje och kärlek till löpningen känns riktig.
Att dom sedan har ett par verkligt grymma löpare i bolaget gör det hela mer trovärdigt.
Lite samma känsla har Icebug som jag också tycker om.
Jag har träffat Inov8s marknadschef Shane Ohly ett par gånger genom mitt tidigare jobb och maken till inbiten minimalistlöpare för man leta efter. Hans predikan om att foten själv skall byggas upp istället för att skons dämpning hanterar skadebekämpning var han trogen redan många år sedan.
Redan från start insåg jag att passformen kan bli ett problem, vilket jag misstänkte tidigare då mina fötter ser ut som så här:
 |
| Kompatibel biomekanisk design? |
Genom en ren okulärbesiktning ser man ju direkt att dessa två don inte bör vara kompatibla.
Vanliga Fivefingers kan jag inte ha på dessa avlånga lemmar men tanken var att silikonets karaktär kanske skulle dämpa denna formationdefekt en aning.
Så var nu inte fallet skall det visa sig.
Väl på, efter ett tragglande på ca 1 minut, hushålls dock fyra av fem tår hyvsat i extraskinnet. Stortån är VÄLDIGT på plats och en klaustrofobisk känsla infinner sig snabbt. I kombination av nästan omedelbar stoppat blodflöde i samma tå skapar en domnande känsla redan efter 5 minuter. Inte trevligt.
När i samma veva lilltån inte ens når fram till sitt utrymme, än mindre så att säga installerar sig så inser jag att passformen inte kommer att kunna optimeras. Punkt.
 |
| På plats. |
Justeringen av banden är väldigt enkelt och kan kombineras i väldigt många olika formationer för korrekt anspänning.
Efter lite fixande sitter dom faktiskt ganska bra tycker jag trots att stortåna nu har tappat känseln helt.
 |
| Stortå i kris och ej inkorporerad lilltå. |
 |
| Biomekanisk dynamik i världsklass! |
Efter ett par minuter sitter verkligen dessa silikonmockasiner som ett andra skin och man flyter över vilket underlag som helst utan problem. Greppet är för bra vilket innebär att minsta marksnudd resulterar i omedelbar tvärstopp och är det då ena tån som snuddar vid underlaget kan skadan vara lite väl framme. Alltså FÖR bra grepp på hårda underlag.
Den biomekaniska dynamiken...är enastående då full rörlighet infinns och inget hinder från materialet kan kännas.
 |
| Inga problem alls med vassa stenar. Nästan tvärtom. |
Dom här fotdonen äter grus till frukost. Enastående hantering av de mest argsinta, vassaste och dolt positionerade stenar är bara förnamnet. Med sina minimala millimetrar mellan fot och underlag är silikon absolut överlägsen alla andra skyddsmaterial. Känslan är otrolig när man får barfotakänlsa med marginal så att säga.
#¤#"¤/%¤/ att dom inte passar!
I slutna utrymmen utan möjlighet att andas bildas det kondens - Kan bli ett problem av något slag kan tyckas. Men med små hål i tådelarna skapas faktiskt en viss andning utan att försaka en allt för stor "torrhet". Detta resulterar i att en viss fuktighet suger fast donet utan att orsaka vätska så att säga. Bra gjort.
Med tanke på att passformen är långt ifrån bra inleds ingen längre löptur i testet. Dock tror jag att dom här skorna kan vara mycket bra för lite kortare löpningar, allmän gång och gymträning. Längre sträckor kan kanske resultera i att materialet trots allt inte är optimalt på grund av sin avsaknad att andas.
Testresultat:
KOMFORT, 1 av 5
Mycket dåligt betyg men som mer beror på mina fötters design
GREPP, 5 av 5
Well, enastående på gränsen till insane!
UTSEENDE, 2 av 5
Riktigt fula
COOLHET, 1 av 5
Glider du in med dessa sjögurkor på gymmet får du träna ostört. För alltid. Till och med Kettlebellsdårarna framstår som riktigt hippa...
PRIS, 3 av 5
Kostar runt 500 spänn men bär kosta runt 300
Total 12 av 25
Nje, inte bra nog men tanken med materialet är god och bär utvecklas. Silikon är svårt att kontrollera men har en fenomenal förmåga att absorbera underlaget.
Hörs!
torsdag 13 oktober 2011
Lopp på G
Nästa lopp blir nog http://www.solsidanrunt.se/ som går den 22 Okt på asfaltsvägar runt Solsidan. Loppet verkar vara nytt och ser ut att vara lättsprunget och även perfekt för barfotaslubbande.
Om jag inte kör helt barfota sluttestar jag eventuellt mina Inov8 Evoskin för att få till ett riktigt test på dessa. Förhoppningsvis domnar inte mina stortår bort allt för fort.
Har jag hunnit få mina Inov8 Bare-x 150 inom kort lär ju dom även ligga risigt ut för detta hårdunderlagsrace.
Några andra don jag är sugen på att testa är Zemgears running "sko" 360 http://www.zemgear.com/360.html
Dom ser grymt bekväma ut och onekligen svårt snabba, som att trä på sig en giftorm ungefär. Om dom ger en gammaldags surftoffelkänsla kan det vara illa rent funktmässigt men det var ju ett par år sedan man gled runt i surfskor. Utvecklingen bör ju ha gått framåt!
Ett annat lopp som lockar är Vintermarathon http://www.vintermarathon.se/ som går 5:e november. Men då pratar vi om 8km klassen. Hösttävlingar är alltid mysigt med fin luft och vetskapen att snart tar grottgymstiden över för ett par månader innan man tittar ur sitt ide igen runt April för nya utmaningar nytränad, urstark och neutralt kalibrerad.
Det finns andra sporter än löpning som jag gillar. En favorit är MTB och den 12 Nov går en kanonrolig rogaining tävling på 4 timmar där det går ut på att ta så många kontroller som möjligt under dessa timmar.
Kontrollerna är olika viktade i poäng beroende på hur svårt dom sitter eller hur långt ifrån "hash house" dom ligger vilket gör det hela mer mindwobbeling än uppgiften att kalkylera hur mycket sportdryck som kommer gå åt.
För den som gillar springa långt och länge finns en löpklass där man är ute i max 6 timmar och sysslar med samma kontrolljakt. Något för nästa år kankse iförd ett par blåa silikontofflor.
Den här tävlingen kan jag varmt rekommendera mycket pga att den är avslappnad i säsongens slut och att banan brukar vara kul att köra.
Jag kör med en kompis från Stockholm Multisport men man kan vara fler i samma lag om man vill trassla till det med belgiska klungor mm.
http://www.stockholmrogaining.se/
Kör hårt!
Om jag inte kör helt barfota sluttestar jag eventuellt mina Inov8 Evoskin för att få till ett riktigt test på dessa. Förhoppningsvis domnar inte mina stortår bort allt för fort.
Har jag hunnit få mina Inov8 Bare-x 150 inom kort lär ju dom även ligga risigt ut för detta hårdunderlagsrace.
Några andra don jag är sugen på att testa är Zemgears running "sko" 360 http://www.zemgear.com/360.html
Dom ser grymt bekväma ut och onekligen svårt snabba, som att trä på sig en giftorm ungefär. Om dom ger en gammaldags surftoffelkänsla kan det vara illa rent funktmässigt men det var ju ett par år sedan man gled runt i surfskor. Utvecklingen bör ju ha gått framåt!
Ett annat lopp som lockar är Vintermarathon http://www.vintermarathon.se/ som går 5:e november. Men då pratar vi om 8km klassen. Hösttävlingar är alltid mysigt med fin luft och vetskapen att snart tar grottgymstiden över för ett par månader innan man tittar ur sitt ide igen runt April för nya utmaningar nytränad, urstark och neutralt kalibrerad.
Det finns andra sporter än löpning som jag gillar. En favorit är MTB och den 12 Nov går en kanonrolig rogaining tävling på 4 timmar där det går ut på att ta så många kontroller som möjligt under dessa timmar.
Kontrollerna är olika viktade i poäng beroende på hur svårt dom sitter eller hur långt ifrån "hash house" dom ligger vilket gör det hela mer mindwobbeling än uppgiften att kalkylera hur mycket sportdryck som kommer gå åt.
För den som gillar springa långt och länge finns en löpklass där man är ute i max 6 timmar och sysslar med samma kontrolljakt. Något för nästa år kankse iförd ett par blåa silikontofflor.
Den här tävlingen kan jag varmt rekommendera mycket pga att den är avslappnad i säsongens slut och att banan brukar vara kul att köra.
Jag kör med en kompis från Stockholm Multisport men man kan vara fler i samma lag om man vill trassla till det med belgiska klungor mm.
http://www.stockholmrogaining.se/
Kör hårt!
söndag 9 oktober 2011
Hellasloppet och prylar
Hej barefooters!
De senaste dagarna har det inte hänt något extraordinärt förutom normalt tränande, jobbande och familjehanterande.
Det som skingrade rutinens dimmor var dock ett paket som damp in från Wigggle.co.uk. Paket är ju alltid fantastiskt kul att få trots att man mycket väl vet vad som är i dom. I alla fall dom man själv beställt över internet.
I detta fall rörde det sig dessutom om sportprylar vilket alltid, under alla omständigheter, utan förnekelse, är lika kul nu som när man var barn. Just sportprylar var kanske i och för sig inte så kul när man var barn men ni förstår den litterära buildupen jag försöker konstruera misstänker jag.
Har man nått den respektingivande åldern av 39 och pysslar med multisport är prylar något man gärna gillar och dessutom har i mängder.
Paketet innhåll Inov8s nya barfootdon , Evoskin, som jag kommer att köra med.
Skorna, eller vad man kallar dom, är en avskalad modell baserad på Fivefingers alla varianter. Den stora skillnaden är att dessa är gjutna i silikon enbart vilket har sin klara för-och nackdelar.
Fördelar:
- enorm barfotakänsla utan några som helst inbyggda förädlingar av foten.
- Mycket bra skydd mot vasa stenar just på grund av silikonets karaktär.
Nackdelar:
- Silikon gör att foten är svår att få i och när den väl sitter där omsluter materialet foten så till den milda grad att det kan kännas obehagligt. Jag har spetsiga fötter och lilltån är inte helt i sitt "fack" så att säga vilket i och för sig inte bör vara något problem men för att balasera detta är stortån väldigt i sitt.
- Storlekarna är väl små. Jag har storlek 43 och beställde L vilket, kankse på grund av mina spetsiga fötter känns lite små. Time will tell.
Jag har enbart testkört dom en liten bit men grus klarar dom galant vilket jag kände direkt. Greppet är enormt på hårt underlag vilket kan bli en skaderisk om man råkar slå i marken med en tå.
Ett utförligt test kommer inom kort!
Jag körde Hellasloppet 5km idag för barfotaträningensskull på en fin bana med inbjudande underlag. Skodd med Merrell trail gloves gick det som på en dansbana.
Nerförslöpningen var för mig det svåra tillsammans med ett skavsår som dök upp efter ca 2 km förmodligen orsakad av en sten som flygit in i skon eller den skarv som dessa skor har på insidan i mitten så att säga.
Jag bestämde mig i morse att köra och distansen tycker jag är precis lagom just nu utan att vaderna tar allt för mycket stryk.
Tiden blev 26 minuter vilket i dagligt tal inte är att hurra över men fokus låg på att springa rätt och att träna teknik. Första kilometern gick på 4:30 vilket var lite för fort med tanke på att det är väldigt lätt att ta ut stegen i gamla vanda mönster när det är tävling istället för att fokusera på ca 3 steg per sek som är någon slags modell för barfotalöpning. Längre kliv resulterar i större krafter mot vaderna vilka grillas för mycket då. Svårt att tänka till var det alltså men efter ett par kilometer gick det bättre. Helt barfota hade varit ett tänkbart val då banans underlag var mycket fint men i mitt fall är fortfarande distansen för lång för detta.
Det kommer!
Inga känningar i knät är i alla fall en bra måttstock på tekniken. Hastigheten ska byggas upp när tekniken sitter bättre.
Kör hårt!
De senaste dagarna har det inte hänt något extraordinärt förutom normalt tränande, jobbande och familjehanterande.
Det som skingrade rutinens dimmor var dock ett paket som damp in från Wigggle.co.uk. Paket är ju alltid fantastiskt kul att få trots att man mycket väl vet vad som är i dom. I alla fall dom man själv beställt över internet.
I detta fall rörde det sig dessutom om sportprylar vilket alltid, under alla omständigheter, utan förnekelse, är lika kul nu som när man var barn. Just sportprylar var kanske i och för sig inte så kul när man var barn men ni förstår den litterära buildupen jag försöker konstruera misstänker jag.
Har man nått den respektingivande åldern av 39 och pysslar med multisport är prylar något man gärna gillar och dessutom har i mängder.
Paketet innhåll Inov8s nya barfootdon , Evoskin, som jag kommer att köra med.
 |
| Prylar! |
Fördelar:
- enorm barfotakänsla utan några som helst inbyggda förädlingar av foten.
- Mycket bra skydd mot vasa stenar just på grund av silikonets karaktär.
Nackdelar:
- Silikon gör att foten är svår att få i och när den väl sitter där omsluter materialet foten så till den milda grad att det kan kännas obehagligt. Jag har spetsiga fötter och lilltån är inte helt i sitt "fack" så att säga vilket i och för sig inte bör vara något problem men för att balasera detta är stortån väldigt i sitt.
- Storlekarna är väl små. Jag har storlek 43 och beställde L vilket, kankse på grund av mina spetsiga fötter känns lite små. Time will tell.
Jag har enbart testkört dom en liten bit men grus klarar dom galant vilket jag kände direkt. Greppet är enormt på hårt underlag vilket kan bli en skaderisk om man råkar slå i marken med en tå.
Ett utförligt test kommer inom kort!
Jag körde Hellasloppet 5km idag för barfotaträningensskull på en fin bana med inbjudande underlag. Skodd med Merrell trail gloves gick det som på en dansbana.
 |
| Gentlemen, start your engines. |
Jag bestämde mig i morse att köra och distansen tycker jag är precis lagom just nu utan att vaderna tar allt för mycket stryk.
 |
| 2 minuter till start. Lite oordning i fållan måste jag säga. |
Det kommer!
 |
| I mål |
Inga känningar i knät är i alla fall en bra måttstock på tekniken. Hastigheten ska byggas upp när tekniken sitter bättre.
Kör hårt!
onsdag 5 oktober 2011
Komplex Femma!
Träningen nu består av i första hand styrka i hela kroppen men fokus på benen för att klara av det som kommer efter årskiftet där fartträning kommer att inledas.
Grunden ligger i Komplexfemman som är en urtråkig men otroligt effektiv serie skivstångsövningar för att ge sig på kroppens alla muskelkombinationer. Denna serie fungerar även som uppvärmning om jag inte väljer att cykla.
Kolla in komplexfemmans 5 moduler i denna filmsnutt.
http://www.youtube.com/watch?v=iQTGG4A6Jfw
Dock behöver man inte stressa som i klippet utan ta det lugnare och fokusera på övningarna istället! Herregud - han är ju helt slut efter modul 2, utan vikter!
Mycket av benträningen är förvisso rehabbetonad för att stärka knät men även ett traditionellt offseason progam finns med som utgör en stor del.
Framåt November går jag över till enbart tunga styrkeövningar för ben och coremuskler som pågår till slutet December då rehab fasas ut och prehab fasas in vilket betyder mer noggran uppvärmning och stretchning i mitt fall.
Svårt är att väga av träningen nu när man kör väldigt tungt på stora musklergrupper ofta. Lättas är att cykla innan för att känna av hur benen känns innan man bestämmer vilka övningar dagen skall bjuda på.
Nog om nörderier!
Rykande färsk artikel på Runners World site:
http://www.runnersworld.se/artiklar/trana-barfota.htm
Träna fötterna och tårna mellan löpturerna i vanliga skor - känns lite kaka på kaka. Eller kaka utan sylt. Antingen tränar man i minimalistskor och barfota för att stärka upp fötterna eller så kör man traditionella skor tycker jag. Att ha en burk full av kakor men inget kalas liksom känns lite fel.
Gårdagens träning:
Cykel. 40 min zon 2 till 4
Komplexfemman. 2 x 10, 40 kg.
Ben 1. Press, 4 x 12, 90kg
Ben 2. Skivstung utfall 3 x 10, 70 kg
Steve Jobs har trillat av - märkligt är att det bara är män som kommenterar det när det är flest kvinnor som äger en Iphone.
Kör hårt!
Grunden ligger i Komplexfemman som är en urtråkig men otroligt effektiv serie skivstångsövningar för att ge sig på kroppens alla muskelkombinationer. Denna serie fungerar även som uppvärmning om jag inte väljer att cykla.
Kolla in komplexfemmans 5 moduler i denna filmsnutt.
http://www.youtube.com/watch?v=iQTGG4A6Jfw
Dock behöver man inte stressa som i klippet utan ta det lugnare och fokusera på övningarna istället! Herregud - han är ju helt slut efter modul 2, utan vikter!
Mycket av benträningen är förvisso rehabbetonad för att stärka knät men även ett traditionellt offseason progam finns med som utgör en stor del.
Framåt November går jag över till enbart tunga styrkeövningar för ben och coremuskler som pågår till slutet December då rehab fasas ut och prehab fasas in vilket betyder mer noggran uppvärmning och stretchning i mitt fall.
Svårt är att väga av träningen nu när man kör väldigt tungt på stora musklergrupper ofta. Lättas är att cykla innan för att känna av hur benen känns innan man bestämmer vilka övningar dagen skall bjuda på.
Nog om nörderier!
Rykande färsk artikel på Runners World site:
http://www.runnersworld.se/artiklar/trana-barfota.htm
Träna fötterna och tårna mellan löpturerna i vanliga skor - känns lite kaka på kaka. Eller kaka utan sylt. Antingen tränar man i minimalistskor och barfota för att stärka upp fötterna eller så kör man traditionella skor tycker jag. Att ha en burk full av kakor men inget kalas liksom känns lite fel.
Gårdagens träning:
Cykel. 40 min zon 2 till 4
Komplexfemman. 2 x 10, 40 kg.
Ben 1. Press, 4 x 12, 90kg
Ben 2. Skivstung utfall 3 x 10, 70 kg
Steve Jobs har trillat av - märkligt är att det bara är män som kommenterar det när det är flest kvinnor som äger en Iphone.
Kör hårt!
måndag 3 oktober 2011
Strumpläst
Gårdagens runtskringning på uppfartens grusunderlag i härdningssyfte resulterade i ett skärsår under stortån efter endast 100 meter. Snörpligt!
Det finns nog inget som är så pass obehagligt som små skärsår under fötterna eller i fingrarna tror jag. Man ser dom inte men dom är där och stör. Precis som väldigt små hundar kan man säga.
Det kan till och med resultera i att man omedvetet ändrar sitt löpsteg för att kompenser en sådan liten störning. Det har jag gjort tidigare på multisporttävlingar när fötterna har fått besök av blåsor.
Således körde jag med tjockare strumpor på löpbandet idag vilket också fungerar bra mot friktionsvärmen. Ytterligare blickar lyftes på gymmet och de tidigare så utstuderade kettlebelldårarna fick återigen konkurrens i uttittartävlingen. I och med att dom leder med en sisådär 200 vs 3 så ligger jag inte så risigt till!
På mitt gym är det relativt städat och grottgymmare lyser med sin frånvaro.
Jag klämde av ett par kilometer och körde sedan ben igen.
Det finns nog inget som är så pass obehagligt som små skärsår under fötterna eller i fingrarna tror jag. Man ser dom inte men dom är där och stör. Precis som väldigt små hundar kan man säga.
Det kan till och med resultera i att man omedvetet ändrar sitt löpsteg för att kompenser en sådan liten störning. Det har jag gjort tidigare på multisporttävlingar när fötterna har fått besök av blåsor.
Således körde jag med tjockare strumpor på löpbandet idag vilket också fungerar bra mot friktionsvärmen. Ytterligare blickar lyftes på gymmet och de tidigare så utstuderade kettlebelldårarna fick återigen konkurrens i uttittartävlingen. I och med att dom leder med en sisådär 200 vs 3 så ligger jag inte så risigt till!
På mitt gym är det relativt städat och grottgymmare lyser med sin frånvaro.
Jag klämde av ett par kilometer och körde sedan ben igen.
I mitt fall gäller det att bygga så pass mycket muskler på ben och runt knä som möjligt för att avbelasta knät och de stötar som löpningen ger.
Även om jag nu satsar på framfotslöpning för att komma tillrätta med dessa problem roterar fortfarande knät in en aning tills fötterna blivit starkare.
Upp till 15 km funerar innan knäkänningarna blir för övertygande. Men med de mål jag satt upp behövs betydligt bättre uthållighet!
Mer om målen kommer senare.
De skor jag använder mest i vid träning är förövrigt Merrell trailgoves. Fungerar kanon både vid löpning på hårt och plant underlag, lika bra som vi kuperat och trixig terräng.
Snygga är dom också!
Enda nackdelen är att dom skapar en lite klaustrofobisk känsla på överfoten för att dom sitter så pass tight när man knytit dom korrekt. Tåboxen är lika påtaglig som hos en vaxholmsbåt och rymmer fler än fem tår utan problem, ved nu det skall vara bra för.
Inom kort anländer det två nya skor för test och träning. Återkommer med info när dom ringer på dörren!
Dagens Träning:
Löpning. Löpband i strumpor 5 km, zon 1 -2
Ben 1. Utfall med smithmaskin, 3 x 8 per ben 60 kg
Ben 2. Press 3 x 5 160kg
Dyck. Vatten
Övrigt. En snytning i papper.
Vi hörs.
lördag 1 oktober 2011
Tough feet
Förutom att stärka fotvalv, vrister och vader behövs även en mer kungfu-mässig träning om man vill springa helt barfota. Härdning av fötter.
När man väl gör det är det hemskt men efteråt när all vällust forsar igenom systemet i form av endorfiner, eller vad det nu kan vara, så känns det kanon.
För att försöka bli vetenskaplig kan man kategorisera de metoder som finns för att härda fötterna:
- Värme:
Löpning på varm asfalt. Löpband. Het sand. Varma skor.
- Friktion:
Asfalt. För stora skor. Cement och sten.
- Penetration(?):
Grusväg. Yogamatta med taggar. Trails.
Starta bör man med Penetration anser jag då dessa inte orsakar blåsor lika lätt som dom två översta metoderna. En stadig kontinutet är viktigt vilket betyder att man bör jobba med härdningen året om och ständigt försöka ta chansen till att gå barfota.
I vissa situationer är givetvis det omöjligt (Jobbet, affärer, fest mm) och man kan lätt tas för en loony men ett tips är att köra strumpfritt i vardagsskorna för att åstadkomma en någorlunda fin härdning ändå.
Rätt nördigt det också men om man envisas med att försöka härda fötterna får man dra sit strå till den berömda stacken.
Jag kör nu fint grus på uppfarten så ofta jag kommer ut. Fungerar bra men när man går över till grövre grus känns det som om det är en bra tid kvar innan man ohindrat kan löpa på grusvägar.
Gårdagens träning:
Cykel, 30 min zon 2 uppvärmning
Löpning, löpband 3km med Merrell Trail Glov, 2 km barfota (hot hot) zon 4
Ben 1, 3x14 110 kg
Ben 2, 4x140 kg
Ben 3, 3x3 160 kg
Vader 1 3x10 90 kg
Hörs!
När man väl gör det är det hemskt men efteråt när all vällust forsar igenom systemet i form av endorfiner, eller vad det nu kan vara, så känns det kanon.
För att försöka bli vetenskaplig kan man kategorisera de metoder som finns för att härda fötterna:
- Värme:
Löpning på varm asfalt. Löpband. Het sand. Varma skor.
- Friktion:
Asfalt. För stora skor. Cement och sten.
- Penetration(?):
Grusväg. Yogamatta med taggar. Trails.
Starta bör man med Penetration anser jag då dessa inte orsakar blåsor lika lätt som dom två översta metoderna. En stadig kontinutet är viktigt vilket betyder att man bör jobba med härdningen året om och ständigt försöka ta chansen till att gå barfota.
I vissa situationer är givetvis det omöjligt (Jobbet, affärer, fest mm) och man kan lätt tas för en loony men ett tips är att köra strumpfritt i vardagsskorna för att åstadkomma en någorlunda fin härdning ändå.
Rätt nördigt det också men om man envisas med att försöka härda fötterna får man dra sit strå till den berömda stacken.
Jag kör nu fint grus på uppfarten så ofta jag kommer ut. Fungerar bra men när man går över till grövre grus känns det som om det är en bra tid kvar innan man ohindrat kan löpa på grusvägar.
Gårdagens träning:
Cykel, 30 min zon 2 uppvärmning
Löpning, löpband 3km med Merrell Trail Glov, 2 km barfota (hot hot) zon 4
Ben 1, 3x14 110 kg
Ben 2, 4x140 kg
Ben 3, 3x3 160 kg
Vader 1 3x10 90 kg
Hörs!
fredag 30 september 2011
Why me?
Kort och distinkt presentation om mig för att ni ska kunna sätta det jag skriver i ett sammanhang och vilt kunna bilda er förutfattade meningar:
- 39 år
- 3 barn
- en fru
- bor i Sollentuna
- Gillar äventyr och tuffa utmaningar
- Gillar att testa mig själv i allt från idrott till snillrika affärer
- Gillar högt tepmpo
- Snöar lätt in på saker (just nu, läs barfotalöpning) och blir oftast väldigt duktig på dom
Så. Det är jag i ett nötskal.
Just barfotalöpning är ju en aktivitet längst ut i kanten på idrottens karta, just nu i alla fall. Kanske är det just därför jag har totalt snöat in på denna underskattade nyevolution av människans mest naturliga syssla.
Att springa barfota.
Det känns som om man får ha intresset i fred en smula och att det finns tid att lära sig denna konst innan alla andra ska ta för sig och nationella idrottsförbund ska parasitera på oss stackars utövare med dyra regler som ingen fattar eller följer ändå.
Rent tekniskt kom jag i kontakt med barfotalöpning genom min andra idrott Multisport av en ren slump kan man säga. Efter att ha tävlat i diverse tävlingar allt ifrån snabba sprintar på 2 timmar till tre dygns Adventure races började mitt ena knä klaga allt mer. Inget konstigt så långt kan tyckas när man kör hårt. Lite smärta får man ju mumsa i sig.
Till saken hör att jag skadat höger knä två gånger tidigare och detta nu tillsammans med ett par år av intensiv träning på en nivå som skulle kunna klassas som elitmotionär (vad nu gränserna går?) tillslut slagit stop och belägg i maskineriet för utdragna multisportaktiviteter.
För en tid vill säga. Av rehab, operationer och sjukgymnasterande, pust och stön.
Efter att ha kommit tillbaka till en ok form genom att enbart, nästan i alla fall, cykla MTB så ville jag börja springa igen.
Korta turer initiallt i ett lågt tempo med de senaste mest dämpade skorna inklusive nya fina dyra inlägg för att korrigera den kraftiga pronation i höger vrist som kommit av alltför många stukningar av foten.
Pronationen far upp i knät som roterar inåt och slitage från tidigare skador resultarar i broskskador som i sin tur resultarar i pensionärsåkomman Artros...
Ordet i sig är ju inte direkt macho. Korsbandsskada eller till och med meniskskada låter ju häftigare - dom drar man ju på sig när man tränar hårt och tävlar och är i full fart. Ung och stark.
För är man en multisportare som inte behöver sömn, kan springa i timmar, Paddlar sovandes och klämmer en sträcka motsvarande 2 vätternrundor på MTB med full packning och munnen full av russin, då får man inte artros. Så enkelt är det.
Om man däremot spelar bridge varje tisdag sittandes på sin rullator med munnen full av löständer och färdtjänstkortet i näven, då ar det OK med artros. Kanske till och med status på ett långt och fartfyllt liv. Så enkelt är det. Artros får man när man sitter i färdtjänsttaxin på väg mot ålderns höst.
Det alla inte vet är ju dock att Artros ofta kommer efter just skador som korsbands- och miniskskada när tidens tand så att säga gjort sitt. Gamla skador skapar nya när biomekaniken sätts ur spel.
Nog tjatat om pensionärer.
Efter att ha studerat varje sida på nätet om tänkara vägar tillbaka till löpningen, som ju är en viktig komponent inom multisporten, började jag förstå att just skorna är viktigare än vad man kan tro. Eller avsaknaden av skor rättare sagt.
Ett naturligt löpsteg återställer biomekaniken om styrkan finns. Ju mer supportiva doningar vi dämpar vårt naturliga rörelsemönster med desto mer skev blir vår mekaniska rörelse. Absolut speciellt om vi lider av krämpor i alla fall. Man tränar mer men blir svagare liksom.
Detta är ju revolutionerande tänker vi nu! Ja, smått fantastiskt är det allt. Med tanke på att jag nu kan springa igen utan allt för typiska känningar är det fantastiskt. Det räcker för att jag skall
snöa in på området kan jag säga.
Givetvis krävs en helt annan form av träning för att stärka kroppen för barfotalöpning och som vi alla vet krävs det att man tar det i små steg. I mitt fall handlar det mest om att härda tassarna för jag vill gå "all in" och köra helt barfota.
Vägen att göra det tar sin början i något som jag giller. Att köpa nya prylar.
För tro inte att man bara kastar av sig skorna och kör, ett vettigt första steg är att vänja sig med minimalistisk löpning för att stärka fötterna och vaderna.
I nästa inlägg resonerar jag lite om dessa ickeskor som tillverkarna nu tvingas ta fram. Motsägelsefullt kan man ju tycka när det är just dom som uppfunnit tusen förkortningar som har till uppgift att balsamera in våra fötter från omvärldes karja hårdhet.
För alla oss som gillar avskalad träninsgstatistik i det oändliga kommer jag även att delge mina pass och mitt träningstänk inom kort. Så håll ut.
Kör hårt!
- 39 år
- 3 barn
- en fru
- bor i Sollentuna
- Gillar äventyr och tuffa utmaningar
- Gillar att testa mig själv i allt från idrott till snillrika affärer
- Gillar högt tepmpo
- Snöar lätt in på saker (just nu, läs barfotalöpning) och blir oftast väldigt duktig på dom
Så. Det är jag i ett nötskal.
Just barfotalöpning är ju en aktivitet längst ut i kanten på idrottens karta, just nu i alla fall. Kanske är det just därför jag har totalt snöat in på denna underskattade nyevolution av människans mest naturliga syssla.
Att springa barfota.
Det känns som om man får ha intresset i fred en smula och att det finns tid att lära sig denna konst innan alla andra ska ta för sig och nationella idrottsförbund ska parasitera på oss stackars utövare med dyra regler som ingen fattar eller följer ändå.
Rent tekniskt kom jag i kontakt med barfotalöpning genom min andra idrott Multisport av en ren slump kan man säga. Efter att ha tävlat i diverse tävlingar allt ifrån snabba sprintar på 2 timmar till tre dygns Adventure races började mitt ena knä klaga allt mer. Inget konstigt så långt kan tyckas när man kör hårt. Lite smärta får man ju mumsa i sig.
Till saken hör att jag skadat höger knä två gånger tidigare och detta nu tillsammans med ett par år av intensiv träning på en nivå som skulle kunna klassas som elitmotionär (vad nu gränserna går?) tillslut slagit stop och belägg i maskineriet för utdragna multisportaktiviteter.
För en tid vill säga. Av rehab, operationer och sjukgymnasterande, pust och stön.
Efter att ha kommit tillbaka till en ok form genom att enbart, nästan i alla fall, cykla MTB så ville jag börja springa igen.
Korta turer initiallt i ett lågt tempo med de senaste mest dämpade skorna inklusive nya fina dyra inlägg för att korrigera den kraftiga pronation i höger vrist som kommit av alltför många stukningar av foten.
Pronationen far upp i knät som roterar inåt och slitage från tidigare skador resultarar i broskskador som i sin tur resultarar i pensionärsåkomman Artros...
Ordet i sig är ju inte direkt macho. Korsbandsskada eller till och med meniskskada låter ju häftigare - dom drar man ju på sig när man tränar hårt och tävlar och är i full fart. Ung och stark.
För är man en multisportare som inte behöver sömn, kan springa i timmar, Paddlar sovandes och klämmer en sträcka motsvarande 2 vätternrundor på MTB med full packning och munnen full av russin, då får man inte artros. Så enkelt är det.
Om man däremot spelar bridge varje tisdag sittandes på sin rullator med munnen full av löständer och färdtjänstkortet i näven, då ar det OK med artros. Kanske till och med status på ett långt och fartfyllt liv. Så enkelt är det. Artros får man när man sitter i färdtjänsttaxin på väg mot ålderns höst.
Det alla inte vet är ju dock att Artros ofta kommer efter just skador som korsbands- och miniskskada när tidens tand så att säga gjort sitt. Gamla skador skapar nya när biomekaniken sätts ur spel.
Nog tjatat om pensionärer.
Efter att ha studerat varje sida på nätet om tänkara vägar tillbaka till löpningen, som ju är en viktig komponent inom multisporten, började jag förstå att just skorna är viktigare än vad man kan tro. Eller avsaknaden av skor rättare sagt.
Ett naturligt löpsteg återställer biomekaniken om styrkan finns. Ju mer supportiva doningar vi dämpar vårt naturliga rörelsemönster med desto mer skev blir vår mekaniska rörelse. Absolut speciellt om vi lider av krämpor i alla fall. Man tränar mer men blir svagare liksom.
Detta är ju revolutionerande tänker vi nu! Ja, smått fantastiskt är det allt. Med tanke på att jag nu kan springa igen utan allt för typiska känningar är det fantastiskt. Det räcker för att jag skall
snöa in på området kan jag säga.
Givetvis krävs en helt annan form av träning för att stärka kroppen för barfotalöpning och som vi alla vet krävs det att man tar det i små steg. I mitt fall handlar det mest om att härda tassarna för jag vill gå "all in" och köra helt barfota.
Vägen att göra det tar sin början i något som jag giller. Att köpa nya prylar.
För tro inte att man bara kastar av sig skorna och kör, ett vettigt första steg är att vänja sig med minimalistisk löpning för att stärka fötterna och vaderna.
I nästa inlägg resonerar jag lite om dessa ickeskor som tillverkarna nu tvingas ta fram. Motsägelsefullt kan man ju tycka när det är just dom som uppfunnit tusen förkortningar som har till uppgift att balsamera in våra fötter från omvärldes karja hårdhet.
För alla oss som gillar avskalad träninsgstatistik i det oändliga kommer jag även att delge mina pass och mitt träningstänk inom kort. Så håll ut.
Kör hårt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)