När man väl gör det är det hemskt men efteråt när all vällust forsar igenom systemet i form av endorfiner, eller vad det nu kan vara, så känns det kanon.
För att försöka bli vetenskaplig kan man kategorisera de metoder som finns för att härda fötterna:
- Värme:
Löpning på varm asfalt. Löpband. Het sand. Varma skor.
- Friktion:
Asfalt. För stora skor. Cement och sten.
- Penetration(?):
Grusväg. Yogamatta med taggar. Trails.
Starta bör man med Penetration anser jag då dessa inte orsakar blåsor lika lätt som dom två översta metoderna. En stadig kontinutet är viktigt vilket betyder att man bör jobba med härdningen året om och ständigt försöka ta chansen till att gå barfota.
I vissa situationer är givetvis det omöjligt (Jobbet, affärer, fest mm) och man kan lätt tas för en loony men ett tips är att köra strumpfritt i vardagsskorna för att åstadkomma en någorlunda fin härdning ändå.
Rätt nördigt det också men om man envisas med att försöka härda fötterna får man dra sit strå till den berömda stacken.
Jag kör nu fint grus på uppfarten så ofta jag kommer ut. Fungerar bra men när man går över till grövre grus känns det som om det är en bra tid kvar innan man ohindrat kan löpa på grusvägar.
Gårdagens träning:
Cykel, 30 min zon 2 uppvärmning
Löpning, löpband 3km med Merrell Trail Glov, 2 km barfota (hot hot) zon 4
Ben 1, 3x14 110 kg
Ben 2, 4x140 kg
Ben 3, 3x3 160 kg
Vader 1 3x10 90 kg
Hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar